Det piper och kluckar från snåren av citronmeliss utanför stallet på Lizzies gård.
Mitt bland de doftande plantorna ligger en brun höna på ägg. En svart kyckling tittar fram under hennes mage.
– Titta, där har vi en av överlevarna, men du ligger hos fel höna, säger Lizzie och lyfter varsamt upp den lilla kycklingen i sin hand. Hon släpper ner den hos dess riktiga mamma, en svart skönhet som pickar i myllan utanför stallet, omgiven av duniga kycklingar.
Rovfåglarna brydde sig inte om människorna
Den svarta hönan försvann när rovfåglarna gick till attack för en månad sedan. Lizzie berättar att hon hörde ett förskräckligt skrikande och kacklande från gården.
– Det händer att stora vråkar och glador håller till här i närheten men det är sällan ett problem. Men när de upptäckte att vi hade fått kycklingar, så de dök ner och försåg sig. De brydde sig inte det minsta om att vi var flera personer ute på gården, säger Lizzie.
Rovfåglarna fick med sig de flesta av Lizzies hönor och kycklingar. De som var kvar flydde i panik.
– Jag trodde att även den svarta hönan gått förlorad, säger Lizzie.
Men häromdagen, en månad efter rovfågelattacken, dök hönan plötsligt upp igen. Och det i gott sällskap. Tio små kycklingar hade sett dagens ljus medan hon höll sig undan både vråken och sitt hem.
– Det känns förstås väldigt roligt. Tänk att den här hönan såg till att värpa på sitt gömställe och sedan ligga på ägg i 21 dagar för att sedan ge sig till känna igen med sin stora familj. Det tycker jag är rätt speciellt, ler Lizzie.
Hon håller upp dörren till stallet, där hon tidigare haft sina två hästar. Där kan hönor och kycklingar söka skydd när de behöver.
Lizzie Nilsson vill ha en pub
– Här vill jag förresten göra en pub en dag, avslöjar Lizzie och pekar in mot boxarna och halmen.
Ålder verkar inte stoppa Lizzie, som är en välkänd profil i bygden. Trots att hon snart fyller 90 år jobbar hon fortfarande och hon räds inte tunga sysslor. Lizzies Café är dock stängt tills vidare på grund av coronapandemin.
– Jag hoppas att vi ska kunna öppna igen nästa år. Tills dess är det bara stamgänget med MC-gubbar som får komma hit eftersom de har varit här i 30 år. Själv röjer jag mest i skogen just nu eller lägger sten utanför stallet. Bakar gör jag förstås också, men det blir ju inte lika mycket, säger hon.
