Redan i tonåren började Agnes må dåligt. Hon får stark ångest och skadar sig själv. När hon flyttade till Varberg i 20-årsåldern kom hon i kontakt med vuxenpsykiatrin. Hon har fått diagnoserna autism, adhd, ocd och depression men misstänker själv att hon också har borderline.
– Jag skulle vilja ha en ordentlig utredning och få rätt terapi om jag har borderline, säger hon.
Personer som lider av borderline, eller emotionellt instabil personlighetsstörning, pendlar mellan normalt stämningsläge till nedstämdhet och ångest.
Agnes har på senare tid känt sig allt sämre. Det senaste året har hon åkt fram och tillbaka in på psyket. Hon är väldigt kritisk till hur hon har skickats runt mellan öppenvården och psykakuten.
– Jag ringde väldigt ångestladdad min kontakt inom vuxenpsykiatrin. Eftersom jag mådde så dåligt blev jag hänvisad att söka akut. När jag kom dit blev jag ifrågasatt och de undrade vad jag gjorde där. Det fick mig att må ännu sämre. Samma sak har hänt flera gånger, säger hon.
Det händer att Agnes mår så dåligt att hon funderar på att ta sitt liv. Vid två tillfällen har hon gjort allvarliga självmordsförsök och en gång var hon nära att lyckas.
– Det händer att jag tänker väldigt svart och då blir jag rädd för mig själv.
Folk omkring henne blir oroliga och ledsna när de ser henne må dåligt. Hennes läkare har inte velat låta utreda om hon har borderline. Förklaringen hon fick var att hon mådde för dåligt för att genomföra utredningen och att det ändå inte finns någon behandling mot det. Agnes har tagit reda på att det visst finns.
– Jag känner mig inte välkommen när jag kommer till psyket.
Agnes har varit inlagd flera gånger från enstaka nätter upp till tio dygn. Hon berättar om en incident som inträffade en gång.
– Jag hade precis ätit klart och skulle ställa undan min tallrik. Det fanns inget ställ framme så jag ställde den bara på en bänk. Då kom en av de inlagda tjejerna och tog med sig tallriken in på toaletten. Sedan hördes ett kras och 'jag orkar inte mer'.
Agnes kontaktade personalen men tog väldigt illa vid sig av det som hände. Eftersom hon själv mådde dåligt tänkte hon att det var hennes fel. Personalen intygade att så inte var fallet.
Hon känner till fler än henne som drabbats av att bli runtskickade och som till exempel inte fått någon läkartid när de har mått som sämst.
Goran Delic, förvaltningschef för psykiatrin i Halland, kan inte kommentera ett enskilt fall men han är medveten om att det finns brister i den interna kommunikationen.
– Jag har bara haft jobbet i snart ett år och har fått lösa mycket annat. Nu är vi i ett läge där vi kan förbättra kommunikationskanalerna, säger han.
Fotnot: Agnes heter något annat i verkligheten.
