Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Hej

Hej

1/3

Kitty utmanar alkoholnormen

Programledaren, krönikören och sommarhallänningen Kitty Störby Jutbring skippar alkoholen. Nu utmanar hon och Manne Forssberg alkoholnormen med podden Askalas.

När Kitty Störby Jutbring, hennes man Per och barnen Nikki-Lo och Kimmi-Kid hänger i Långasand, Olofsbo och Falkenberg om somrarna, gör de det med fruktjuicer, lemonad och bubbelvatten i glasen. Nikki-Los och Kimmi-Kids föräldrar är sig lika vare sig det är morgon eller kväll, vardag eller fest.
– Vi kan vara deras förebilder hela tiden. Vi har ju inget barskåp hemma i lägenheten i Stockholm heller. Det är skönt att slippa ha sprit som en grej i sin vardag, säger Kitty.
Så har det inte alltid varit. Kitty var helt nykter tills hon var 19 år, men sedan blev det desto mer. Med Big Brother och umgänget i musik- och kändiskretsar i Göteborg och Stockholm följde ett drickande som hon i efterskott kan se var långt ifrån måttligt.
– Jag var DJ och klubbarrangör, hängde med "de lite coola" i en utekultur där alkoholen var en jätteviktig del. Att dricka mycket normaliserades. I mitt gäng var det inte onormalt att bli riktigt full två-tre gånger i veckan.

Läs även: Unga hallänningar dricker mer än genomsnittet​

Åren mellan 25 och 30 var alkoholen ständigt närvarande – på fester, klubbar, festivaler och spelningar. Men så mötte hon musikern Per Störby från Falkenberg och de blev ett par. Jämfört med Per drack Kitty mycket och ofta, även om hon inte tog återställare eller hade utvecklat ett missbruk eller beroende.
– När jag var mitt i det kunde jag inte själv se mina vanor, kanske för att jag var långt ifrån värst i min krets, men Per gav mig en annan norm. Jag började tänka på hur jag använde alkoholen, till exempel för att slippa oro och kunna koppla av. Samtidigt var det flera runt mig som kom ut med sina alkoholproblem.

Till skillnad mot de vännerna behövde Kitty inte göra en abrupt livsförändring, bara lugnt och stilla dra ner på drickandet.
– Jag drack mindre och mindre från 2010 när Per och jag träffades. Det var en välkommen och efterlängtad förändring. Sen slutade jag helt någon gång innan jag blev gravid 2012 och sen ville jag aldrig börja igen, förklarar hon.

En slutlig ögonöppnare var en gång när Nikki-Lo var bäbis och familjen hamnade med barnvagnen i tunnelbanan en tidig fredagskväll.
– Det var liksom tragedi. En passagerare kräktes, en annan grät, två skrek på varandra och några vinglade omkring. Går inte folk ut och dricker på helgen för att ha kul? Ingen hade ens i närheten av kul på den vagnen! Det var läskigt. Och luktade!
I dag är alkoholen en icke-fråga i Kittys liv.
– Precis som jag inte vaknar varje morgon och tänker att jag är vego och inte ska äta kött denna dagen heller, så tänker jag inte att jag inte ska dricka eller sätter en etikett på det, säger Kitty.

Ändå känns det viktigt att tala om alkoholnormen och dess effekter i samhället.
– Alkoholen är en svår drog, som ger mycket problem. Det skulle vara skönt om fler vågade prova att inte följa normen, åtminstone någon gång ibland.
Kitty tänker även på alla barn, anhöriga och vänner till dem som dricker för mycket. Därför blev hon, precis som författaren och sexualrådgivaren Manne Forssberg, ambassadör för nykterhetsorganisationen IOGT-NTO:s kampanj Vit Jul för några år sedan, en kampanj som går ut på att fler barn ska slippa känna sig otrygga i hemmet under julen.
Det var under ett möte i det sammanhanget idén om att starta en podd tillsammans kom upp.

Resultatet blev tio avsnitt av ”Askalas” (iogt.se/askalas), där Kitty och Manne avhandlar sådant som att komma ut som nykterist, att gå på fest utan att dricka och hur man raggar nykter. Högt och lågt blandas och det kommer gäster och pratar om olika aspekter på alkohol, inte bara nykterister. 
– Vi dömer eller ”pekpinnar” inte någon. Sedan podden lades ut har folk hört av sig och tyckt att det är bra att vi tar upp detta. De känner igen sig och har tänkt samma saker, säger Kitty. 

Men hon märker fortfarande att många tycker att det är jobbigt med människor som säger nej till alkohol.
– Det är provocerande. Många tjatar och undrar varför jag ska vara så krånglig och inte kan göra som alla andra. Hos en del väcker det kanske dåligt samvete. De vet att de kanske själva dricker lite mycket, säger Kitty och fortsätter:
– Och så är det som en pakt mellan de som dricker, en tyst överenskommelse att "från och med nu ska allt som görs bli förlåtet eftersom vi alla har druckit". De vill inte ha något vittne där och tänker nog att den som är nykter också är dömande.