Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

Saknar läkarrocken. Remzije Asllani trivs med att hjälpa människor och kämpar hårt för att få börja jobba som läkare i Sverige.

Hon kämpar för att jobba som läkare

Ett krig kom emellan, men Remzije Asllani gav inte upp drömmen om att bli läkare. Hon lyckades till sist ta examen i Kosovo och kämpar nu för att få jobba i nya hemlandet Sverige.

Kosovo är inte med i EU och Remzije Asllani är inte specialistutbildad. Det komplicerar hennes väg in i den svenska sjukvården. Hon kom till Halmstad för tre år sedan och är i dag timanställd som vårdbiträde på ett äldreboende.

– Jag jobbar på nätterna och studerar på dagarna. Min identitet är att vara läkare, jag är van vid att hjälpa människor, säger hon som varit allmänläkare i fyra år i Kosovo.

Hon tänker inte ge upp, då skulle tjugo års slit vara bortkastat. Studierna avbröts av kriget och examen drog ut på tiden, först 2006 blev hon klar.

När hon kom till Sverige fortsatte kampen. Att lära sig svenskan som krävs för att klara Socialstyrelsens prov tog två och ett halvt år. Nu pluggar hon inför nästa prövning: provet i medicin. Det kräver noggranna förberedelser, hon har tre chanser på sig.

– Det är många ord på svenska som jag måste lära mig och det tar tid, jag ska försöka skriva det nästa år, säger hon som tar provet på stort allvar och är rädd för att misslyckas.

För Remzije Asllani är det väldigt viktigt att behärska språket. Hon vill begripa allt som patienterna säger och vill inte bli missförstådd. När hon gjorde praktik på infektionskliniken på sjukhuset gick det bra och självförtroendet stärktes. Yrkeskunskaperna hade inte gått förlorade.

Att EU-läkarna kan börja jobba utan att deras språk- eller medicinkunskaper testas har hon svårt att förstå när det ställs så höga krav på sådana som hon.

– De kan få jobb direkt. Men jag förstår inte hur de klarar språket och kommunikationen med patienterna efter bara några månader, när jag knappt klarar det efter tre år.

Läkare från länder utanför EU kan antingen gå kompletteringsutbildningen, efter att ha klarat svenskaprovet, eller ta sig fram på egen hand i Socialstyrelsens system.

Remzije Asllani har valt det senare, delvis för att hon inte kände till utbildningen. Överlag tycker hon att Socialstyrelsens information varit dålig, vilket också Riksrevisionen kritiserat myndigheten för. Det mesta har hon fått ta reda på och fixa själv.

– Staten behöver organisera det mer. Det är stor brist på sjukvårdspersonal i Sverige, då måste man ta hand om oss bättre.