Det är en sprudlande glad författare som visar upp sin första, men säkerligen inte sista, bok. ”Från liten kyckling till fullfjädrad entreprenör” står det på framsidan och bilden på henne själv visar en lika glad Helén som den vi träffar i dag. Hon ville att bokomslaget skulle förmedla glädje, även om innehållet mellan pärmarna inte bara visar de lyckliga stunderna.
Den del som hon är mest nöjd med, och som var svårast att skriva, handlar om när hon 1996 tvingades sätta Torsåsens fågelprodukter i konkurs efter ett virusutbrott. Verksamheten, som givit henne smeknamnet ”kycklingmamma”, startades av hennes pappa Helmer på 50-talet men farfar var även en föregångare.
– Dagen efter konkursen gick jag på trottoaren och så kom det en kvinna på cykel. Hon stannade och kramade mig och sa ”stå på dig, vi tror på dig”. Det hjälpte mig, säger Helén Andersson.
Konkursboet köptes upp och Helén blev vice vd i det nya bolaget. Där upplevde hon att hon utsattes för härskartekniker, bland annat då vd:n somnade när hon skulle prata. Hon kände att man ville få bort henne och när hon en dag kom till jobbet satt en annan man, en ny vice vd, på hennes kontor och låsen på flera av dörrarna var bytta. Till slut avskedades hon. När hon inte fick ut den halvårslön hon skulle ha tvingades hon stämma bolaget.
I sin debutbok vill hon vidarebefordra lärdomar från sitt långa yrkesliv. Hon går igenom hur hon själv har startat upp, drivit och utvecklat sina företag, som sträcker sig långt utanför fågelslakteriet. Bland annat har hon startat Singel i Sverige, som blev startskottet för singelevents och så småningom nätdejting i Sverige, och hon har drivit en kycklingrestaurang. Hon tar även upp de känslomässiga bitarna av företagande, så som rädsla och oro, vilket hon menar gör boken annorlunda.
Samtidigt vill hon få bort skammen i misslyckandet, att det blir fel ibland. Det tog närmare tio år för henne att släppa sorgen efter Torsåsens konkurs.
– Man får inte bli bitter, tappa inte lusten, säger hon.
Hon beskriver boken som ”affärsutveckling på mitt sätt” och det finns en fokus på hur det är att vara kvinna i den mansdominerade bransch som slakteribranschen är. Klappar på huvudet är något hon har fått vänja sig vid och hon har fått använda sin charm för att stå emot.
– Om de klappade mig på huvudet så klappade jag tillbaka. Om de klappade mig på rumpan så klappade jag tillbaka, säger hon.
