Katolske prästen Björn Göransson i Varberg har precis skrivit en bok om Maria Elisabeth Hesselblad som på söndag helgonförklaras i Rom. Själv är han med på Petersplatsen.
Björn Göransson kommer från Tvååker, blev så småningom högskoleingenjör och arbetade med alternativa energikällor – innan han helt fångades av en annan energi, den kristna.
– Och katolska kyrkan är en världskyrka som ger plats för olika kulturer och identiteter. De allra flesta kristna är katoliker, säger han som en förklaring till att han valde katolicismen.
Men en rationell svensk ingenjör, hur ställer han sig till mirakel, som är själva förutsättningen för att påven ska helgonförklara någon?
– Jag brukar svara med en motfråga: Tycker du inte att det i vardagslivet händer saker som är högst osannolika? Jag tror att nästan alla har varit med om någon sådan händelse, säger Björn Göransson.
Han ger själv exemplet hur han bad till Gud om hjälp när han som nytillträdd präst i Varberg för fyra år sedan behövde köpa en begagnad bil.
– Kyrkan här i Varberg heter formellt den Gudomliga barmhärtighetens kyrka. Och vad var det för bil jag råkade köpa, den första som jag hittade på Blocket och där hela märkesnamnet inte ens var angivet i annonsen? Jo, en gammal Mercedes Esprit, där Mercedes kan härledas till spanskans ord för nåd eller barmhärtighet och där Esprit syftar på ande.
Det var under den sjuåriga prästutbildningen på 1980- och 1990-talen som Björn Göransson stiftade bekantskap med Maria Elisabeth Hesselblad, Moder Elisabeth. Hon var visserligen död sedan 1957, men minnet levde kvar genom den katolska klosterorden, birgittinorden, som hon hade nygrundat.
– Under utbildningstiden i Rom gick vi på söndagarna och åt hos birgittasystrarna i Rom, berättar Björn Göransson.
I den nyutkomna boken, ”Maria Elisabeth Hesselblad, ett helgon från Sverige” (Catholica förlag), beskriver Björn Göransson hennes liv och utveckling. På söndag helgonförklaras hon av påven vid en ceremoni på Petersplatsen i Rom, den första svenska person som helgonförklarats sedan heliga Birgitta 1391.
Maria Elisabeth Hesselblad kom från Fåglavik i Västergötland. Pappan var en lanthandlare som förde en ytterst ojämn kamp med lönsamheten. Familjen flyttade till Falun och senare till Skövde, där armodet var så påtagligt att de var hänvisade till fattighuset.
Som 18-åring, 1888, valde Elisabeth Hesselblad att följa många andras exempel: hon utvandrade till USA.
– Hon gestaltade goda svenska karaktärsdrag, ärlighet, arbetsdisciplin och ett sanningssökande, säger Björn Göransson
Hon hade även social kompetens som gjorde att hon tog sig fram i det nya landet, började jobba och utbildade sig till sjuksköterska.
– Men tro inte att helgon varit några rätt igenom perfekta människor. Hon generaliserade som 18-åring till exempel grovt efter att hon kommit ihop sig med en arbetskamrat som var irländska. Hon skrev: ”Irländarna är ett elakt folk, vilket de också är hållna för."
Men, som Göransson påpekar, hon ändrade sig och blev med tiden ett exempel på någon som möter människor från olika kulturer utan att låsas av fördomar.
Hon kämpade i hela sitt liv mot en dålig hälsa, bland annat ett magsår som hon i unga år hade dragit på sig och som hon aldrig blev kvitt.
– Men det tillhör också hennes storhet, att hon i stunder av sjukdom ändå var en inspiration.
Det finns en efterhängsen historia om Elisabeth Hesselblad som Göransson inte har med i sin bok. Han avfärdar den, eftersom den saknar egentligt belägg.
– Det är en skum historia om att hon skulle ha blivit instängd i ett bårhus under sin sjuksköterskeutbildning i New York. Hon skulle då under bön ha upptäckt och hjälpt någon som svagt andades och som av misstag hamnat bland de döda, säger Björn Göransson.
1903, på besök i Rom, kom Hesselblad att passera torget Piazza Farnese på väg till mässan i Peterskyrkan. Där vid piazzan låg det hus där heliga Birgitta bodde från 1350-talet och fram till sin död 1373. Huset disponerades då i 1900-talets början av karmelitnunnor och i anslutning fanns kapellet som var tillägnat heliga Birgittas minne.
Birgittas hus blev något av en livsuppgift för Elisabeth Hesselblad, att göra detta till centrum för den svenska grenen av den katolska klosterorden, birgittinorden, som Hesselblad nystartade 1911. Det är inom denna orden, i heliga Birgittas efterföljd, som Hesselblad hade sin stora gärning, då bosatt i Rom.
Uppemot 600 birgittasystrar är idag verksamma inom birgittinorden, som 1931 kunde flytta in i Birgittahuset i Rom men som också finns spridd med cirka 50 kloster i flera världsdelar. I Sverige har den sin verksamhet i Djursholm och Falun. Birgittinorden präglas av gästfrihet med gästhem som vid väsentliga tillfällen varit en hjälp för nödställda och utsatta.
Till exempel hjälpte Elisabeth Hesselblad och andra birgittasystrar hemlösa barn efter jordbävningskatastrofen 1915 i Italien. Och under andra världskriget öppnade man dörrarna för förföljda judiska flyktingar som gömdes i Birgittahuset i Rom, i skydd för den tyska ockupationsmakten. ”Vi är bara en grupp värnlösa kvinnor som bor i ett kloster. Jag tror inte att en tysk officer vill inkräkta på vårt privata område”, sa Moder Elisabeth när officeren hade knackat på dörren.
Efter kriget gav birgittasystrarna också fristad för flyktingar från det kommunistiska Östeuropa.
1957, vid 86 års ålder, avled Elisabeth Hesselblad i Rom.
Men miraklet då? En person ska ha varit ett föredöme, en hjälte i livet. Men för att en helgonförklaring ska ske måste han eller hon också förknippas med mirakel. Det är inte så, en vanlig missuppfattning, att personen själv under sin livstid måste ha uträttat underverk. Nej, miraklet ska ha inträffat när man i bönen har åkallat denna döda förebild och fått henne att lägga fram saken för Gud.
Ett sådant mirakel, en rullstolsburen kvinnas tillfrisknande i Mexico, har sedan tidigare tillskrivits Moder Elisabeth. Men efter att hon år 2000 saligförklarades, en förberedelse inför helgonförklaringen, måste ytterligare ett mirakel ha skett.
– Och det miraklet gäller den kubanske pojken Carlos Miguel Valdes Rodriguez, som själv kommer att vara med vid helgonförklaringen på söndag, säger Björn Göransson.
2005 opererades den då tvåårige Carlos för en hjärntumör, en lyckad operation i hans hemland Kuba som dock gav honom svåra motoriska störningar. En katolsk präst tog honom till birgittasystrarna, som också finns på Kuba. Birgittasystrarna vände sig i sin bön till Moder Elisabeth och bad henne att lägga fram saken för Gud för att hjälpa pojken.
Pojken tillfrisknade.
– Men för att det ska betraktas som ett mirakel så har det underställts en medicinsk bedömning, för att se om det kan finns någon vanlig medicinsk förklaring. Men ingen har hittat en sådan, säger Björn Göransson.
Tillsammans med andra svenska katoliker är Göransson på väg till Rom för att uppleva denna händelse, ”som gör människor glada”: första helgonförklaringen av en svensk på drygt 600 år!
