Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

Han besegrade cancern

Tröttheten och febern var inte influensa. Måns Johansson hade fått cancer. I våras fick han ett återfall. Diagnosen löd hepatoblastom, tumör på levern.
SKOGSTORP. Mamma Sofia trodde att hennes son drogs med en envis influensabakterie i kroppen, men tyckte det var bäst att kolla upp hans värden. På barnmottagningen på vårdcentralen i Falkenberg gjordes omedelbart en grundlig undersökning som visade att hans blodvärden var kraftigt förhöjda. Dessutom upptäckte doktorn att Måns var hård på ena sidan av buken.
- Doktorn visste med en gång vad det var, men hon ville vara säker innan hon sa något till oss, säger pappa Ulf.
Dagen efter fick Måns åka på ultraljudsundersökning till Länssjukhuset i Halmstad, det var den 9 maj förra året. Doktorns misstankar visade sig stämma, Måns hade drabbats av hepatoblastom, tumör på levern.

Nu gick allt i en rasande fart, dagen därpå skrevs elvaårige Måns in på avdelning 322 på Östra sjukhuset i Göteborg. Där togs prover på både levern och blodet.
Ulf minns precis när han förstod att det var allvar.
- I hissen på väg upp till avdelningen såg jag skylten "barncancercentrum", då var det tungt.
Tumören som Måns hade på levern var stor, 10 gånger 14 centimeter, därför var det nödvändigt att krympa den före operation. Han fick fyra cellgiftsbehandlingar, sedan var tumören så pass liten att läkarna bedömde att det var okej att operera.
- Cellgifterna var hemska, säger Måns.
- Jag mådde illa och kräktes hela tiden.

På morgonen måndagen den 7 augusti 2006, tre månader efter att man upptäckt tumören, rullades Måns in på operationsavdelningen, utanför satt mamma och pappa och väntade. Klockan 16 på eftermiddagen fick de gå in till Måns, då låg han på intensivvårdsavdelningen och hade precis börjat vakna efter den långa operationen. För att slippa smärtan i operationssåret på magen fick han morfin.
Efter operationen fick Måns ytterligare två cellgiftsbehandlingar, regelbundna kontroller visade att tumören var borta.
I slutet av februari var det dags för ännu en efterkontroll. Efter drygt en vecka hörde de av sig från sjukhuset och talade om att Måns blodvärde var förhöjt, det kunde, men behövde inte vara ett tecken på återfall, sa man på sjukhuset.
Men tumören hade kommit tillbaka, denna gång stor som en femkrona.
- Då blev jag lite ledsen, säger Måns.
- Det var mycket mer psykiskt påfrestande andra gången, konstaterar Sofia.
- Vi visste ju varenda grej Måns skulle behöva gå igenom igen.

Både Sofia och Ulf har varit med under hela Måns sjukdomstid.
- Det har gått åt mycket ork till att motivera Måns, berättar Sofia.
- Han är en försiktig kille som tycker att allt detta har varit jättejobbigt. För honom har det varit viktigt att vi funnits till hands båda två.
Varannan månad under ett tag framöver är det dags för efterkontroll, men Måns är helt säker på att han är frisk. Under tiden han låg på sjukhus och fick cellgifter smakade det inte alls med mat och Måns gick ner mycket i vikt.
I dag spelar han fotboll i Stafsinge IF och håller på med bågskytte - och är precis som vilken tolvåring som helst.