Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.

Här andas valen vid ytan utanför Onsala

När Viktor Hjelm var ute och fiskade utanför Onsala hörde han gång på gång ett högt blåsljud. Det visade sig vara en val som simmade upp till ytan för att andas.

Det var i lördags som Viktor Hjelm var ute och fiskade. Båten hade stannat till vid flera olika skär, men fiskarna nappade inte. Men vid skäret Nidingen utanför Onsala gick det bättre och de fick en rad olika fiskar på kroken.

– Efter en stund hörde vi blåsljudet, säger Viktor Hjelm.

Viktor Hjelm har sett tumlare på samma plats tidigare men denna gången handlade det om något annat:

– Efter 10, 20 minuter tänkte vi att blåsljudet lät väldigt mycket. Då fick vi syn på valen. Det var jättespännande, säger han.

Det var när Viktor Hjelm var ute och fiskade som han hörde valens blåsljud.. Bild: Privat

De stannade kvar i området i en timme och valen syntes vid ytan gång på gång.

– Den kom upp till ytan och andades tre, fyra gånger. Sedan var den borta några minuter och simmade upp igen, säger Viktor Hjelm.

Hur säker är du på att det var en val du såg?

– Jag insåg det ganska snabbt. En tumlare kan vara två meter, men man såg att den här var mycket större. Båten är sex meter och valen var minst dubbelt så lång, kanske 15 meter, säger han.

Marinbiolog Kennet Lundin vid Göteborgs naturhistoriska museum får titta på Viktor Hjelms filmer från Nidingen. Och är tämligen säker på vad de visar:

– Det ser ut som en vikval. Det är jag ganska säker på, även om den kan vara svår att skilja från den större sejvalen. Men denna har en förhållandevis hög ryggfena, sejvalens är mindre. Och på nosens översida, framför blåshålet syns en tydligt upphöjd ås. Det är typiskt för vikvalen.

Vikval observeras en eller ett par gånger per år längs Västkusten. Senaste observationen var i november i Uddevallas hamn.

– Man måste ha en himla tur för att se en. Det måste ha varit en fantastisk upplevelse för fiskaren vid Nidingen. Jag är avundsjuk, säger Kennet Lundin, som själv aldrig lyckats se någon vikval.

Vikvalar lever i större mängder vid Lofoten och blir omkring tio meter långa (sejvalen kan bli 21 meter).

– Den här är fullvuxen. Jag skulle tro att den är uppåt nio meter lång, säger Kennet Lundin.

Han har märkt en ökning under senare år av antalet valobservationer längs västkusten.

– Det tycker vi om! Förutom privatpersoner får vi observationer från Kustbevakningen, och Danmarksbåtarna brukar tipsa oss.

Kennet Lundin tipsar om en hemsida som Naturhistoriska står bakom: valar.se. Där finns valinformation och -observationer.