Spaden sattes i marken i augusti 2018. Drygt två år senare håller ett 50-tal hantverkare på med ytskiktet: de monterar toalettstolar, armaturer och dörrar; de målar, kaklar golv och lägger in heltäckningsmattor – med mera.
– I december blir det slutbesiktning och därefter tar Ligula, operatören som ska driva hotellet, över. Under våren kommer de att inreda och möblera, för att ta emot de första gästerna framåt sommaren, berättar Karl Lindberg, projektutvecklare på Magnolia Bostad.
Magnolia har anlitat Serneke som byggentreprenör, och en av dem som visar oss runt är biträdande platschefen Johan Rosén. Han berättar att bottenvåningen är cirka 1 400 kvadratmeter och ska rymma reception, lounge, matsal och restaurang.
– Plus några konferensrum, tillägger han innan vi tar hissen upp till våning 13. Där får vi titta in i en av de två sviterna och det är bara att konstatera: utsikten är magnifik. Fönstren går ända ner till golvet och bjuder in havet, hamnen, staden och Galgberget i rummen. Att ställa sig nära och titta ner ger en lätt svindlande känsla – vi befinner oss trots allt 44 meter över havet – och människorna som skyndar fram på Centralstationen nere på marken är som små myror.
I hissen på vägen ner passerar vi våning elva, där det ska bli gym, och våning tio, där ett spa ska byggas under hösten. Men den 135 kvadratmeter stora skybaren på våning nio, på toppen av husets lågdel, kan precis som sviterna redan nu saluföra sin största tillgång: utsikten.
– Ja, det här blir ju en häftig plats att hänga på, konstaterar Karl Lindberg och sveper med armen i de olika väderstrecken – och passar samtidigt på att visa solcellspanelerna som är monterade på taket som tar vid där baren slutar.
– Anläggningen kommer att ge cirka 41 000 kWh om året, och tanken är producera så mycket egen el som möjligt.
På våning nio finns även en VIP-lounge, och Karl Lindberg förklarar att de bastanta balkar som går på tvärs i fönstren är så kallade fasadverk i stål.
– De har byggts in i konstruktionen för att ge huskroppen stadga och vindstabilitet.
I Halmstad pågår en intensiv debatt vad gäller det 16-våningshotell som planeras på Österskans, och motståndarna menar bland annat att en så hög byggnad inte hör hemma i de centrala delarna av stan. Men inte heller hotellet vid Resecentrum har klarat sig från kritik, även om det delvis handlar om andra saker. En snabb sökning på sociala medier ger mängder av ilskna kommentarer, såsom ”DDR-huset attraherar grådiset”, ”Ytterligare en byggnad som förstör vår stad” och ”Ser inte färdig ut”.
Vi har använt de material vi tycker passar den här byggnaden på den här platsen.
Hans Forsmark på White Arkitekter i Stockholm har ritat exteriören på hotellet, och han är medveten om att bygget väcker känslor.
– Nja, jag kan förstå vad de menar, men jag håller inte med. Det går ju mode även i den här typen av hus, och det påverkar vad som anses snyggt eller fult. Vi har använt de material vi tycker passar den här byggnaden på den här platsen. Glas ger, framför allt i dagsljus, en speglande yta utan skala och detaljering – dessutom finns ju redan ett sådant hus borta vid Högskolan. Sten hade blivit för tungt för den här stommen. Puts är inte bra på så höga hus, eftersom det kräver mycket underhåll. Tidigare i processen fanns ett förslag om keramiska plattor, men det valde man bort eftersom det kan ge en platt känsla, säger Hans Forsmark och berättar att det här uppdraget var lite speciellt för White.
– Vi kopplades inte in förrän i slutet av 2018 – vi skulle hjälpa till med utformningen av fasaderna för bygglovet – och då var det mesta redan spikat: antalet våningar, huskropparnas volymer och antalet rum.
Hans Forsmark bestämde sig för att ta fasta på det geografiska läget när han började jobba med exteriören.
– Byggnaden står i en ny stadsdel, som dock gränsar till Östra förstaden på andra sidan järnvägen. Där finns den borgerliga arkitektur som kännetecknar stenstäderna som växte fram i Sverige 1880–1920. Men den stilen är svår att återskapa, så därför valde jag att göra en modern tolkning, en stadig byggnad med en tydlig stadskaraktär. Lite som de äldre skyskraporna i New York.
Ett levande material var också viktigt, och med galvaniserad plåt kunde Hans Forsmark få till en ”fin dubbelhet”, en blandning av stenens tyngd och plåtens lätthet, där det skapas ett skuggspel när ljuset faller på fasaden.
– Dessutom är det ett material som åldras vackert, genom att successivt bli aningen mörkare.
På det första två våningarna är den galvaniserade plåten kompletterad med träpaneler i ek, ”för att få lite värme nära marken”, och på övriga våningar i lågdelen sitter cementbaserade fasadskivor i olika bredder i fönstren.
Hans Forsmark tycker att det nya hotellet smälter väl in i sin omgivning och påpekar att den nya stadsdelen som växer fram intill Resecentrum ligger kloss på ett vanligt villaområde.
– Därför känns det viktigt med det torg som ska skapas mellan hotellet och lägenhetskomplexet strax intill. Det blir som ett lokalt litet centrum.
Parterna kring hotellet vid Resecentrum:
Magnolia Bostad: Utvecklar fastigheter och har det övergripande ansvaret för bygget.
Ligula Hospitality Group: Hotelloperatör, som ska driva verksamheten under varumärket Profilhotels.
Alecta: Ägare av fastigheten. (Den ägdes tidigare av Fastighetsstaden, som sålde den till Magnolia Bostad, som sålde den vidare till Alecta.)
Malmöhus Projekt: Projektledningsbolag som på uppdrag av Magnolia Bostad projektleder bygget.
White Arkitekter: Arkitektbyrå som har designat exteriören.
Serneke: Byggentreprenör, som i sin tur anlitar ett antal andra firmor.
