Svansen kvar. Hans Carlsson på Skräddaregård visar upp en fem dagar gammal kulting. Till skillnad från många utländska grisar har den svansen kvar.Bild: Roger Larsson
Svansen kvar. Hans Carlsson på Skräddaregård visar upp en fem dagar gammal kulting. Till skillnad från många utländska grisar har den svansen kvar.Bild: Roger Larsson

”En glad gris har knorr på svansen”

Suggan grymtar till där hon ligger bland sina elva kultingar.

ANNONS
|

På Skräddaregård utanför Getinge är det bråda dagar.De senaste veckorna har ett 40-tal suggor grisat och i stiorna har kultingarna fullt upp med att dia, sova och upptäcka världen.

– Hade det här varit i Danmark skulle vi ha haft 60 suggor här istället för 40. Så olika är utrymmesreglerna, säger lantbrukaren Hans Carlsson, tillika ordförande i Hallands grisföretagare.

En majoritet av kultingarna skulle då också ha fått sin svans avklippt vid det här laget.

– Här i Sverige kan jag inte minnas att kupering har varit en fråga, åtminstone inte så länge jag har sysslat med grisuppfödning. När grisar har gott om plats, och får strö eller halm att böka i, så är svansbitning inget problem, säger Hans Carlsson.

ANNONS

Även de minsta kultingarna i Hans Carlssons svinstall kan slå knorr på svansen.

– Grissvansen är som en barometer. Är djuren nöjda och glada har svansen en knorr. När de är trötta eller sjuka hänger den.

Reglerna för djurens välfärd är hårdare i Sverige än i många andra länder.

De strängare kraven gör att köttet blir dyrare att producera, samtidigt som det svenska grisköttet konkurrerar med billigt kött från Danmark och Tyskland i butikerna.

– Flera grisproducenter har lagt ned på grund av bristande lönsamhet. I trakterna kring Skräddaregård är det bara jag kvar. För tio år sedan fanns det åtta stycken, säger Hans Carlsson.

ANNONS