Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.

1/2

”Charmen är att de inte går att tämja”

För Lena Måvholm kretsar livet mycket kring de fem katterna. – Mina vänner kallar mig kattanten, säger hon.

– Här har jag min catwalk, säger Lena Måvholm och visar en hemsnickrad bräda som står lutad mot ett av fönstren till huset.

Från den kan hennes fem katter själva ta sig in och ut ur huset som de vill.

– Det är det som en charmen med katter. Att de inte riktigt går att tämja och att de göra som de vill.

I Väröbacka bor Lena tillsammans med Smulan som hon har fått av en kollega, och Majsan som är moster till Sotis, Sluggo, och Frasse. Två honor och tre hanar.

– Men vi har nog ett matriarkat här ändå. Jag märker att honorna står högst i hierarkin, säger Lena Måvholm.

Men även om katterna är kända för att vara självständiga och göra som de vill är de samtidigt väldigt nyfikna, mysiga och vill vara nära menar Lena.

– De styrs mycket av mina rutiner. Varje kväll brukar jag koka en kopp te, tända brasan i kaminen och sätta mig i soffan och lyssna på en bok eller kolla på tv. Då kommer oftast Sluggo och lägger sig i mitt knä. När jag en dag bröt mot den rutinen och satt vid köksbordet kom han och buffade på mig och tyckte att det var fel. Då fick jag gå och sätta mig i soffan ändå.

Att uttrycket ”något som katten släpat in” inte har uppstått ur tomma intet har Lena Måvholm fått erfara både en och två gånger.

– Jag har aldrig haft problem med möss innan, men nu tar ju katterna in både möss, fåglar och snokar i hemmet. En gång såg jag även Majsan bära runt på en ekorre.

Förutom hennes fem egna katter brukar hon även mata Sluggos, Sotis och Frasses pappa som stryker omkring i närheten.

– Jag kallar honom för ”farsan”. Jag tror att han är en vildkatt, det är inga arrangerade äktenskap här inte. Först var han här för att fria och nu är han för att matfria.

När Lena får frågan vad som är så bra med katter hämtar hon ett broderi som hon har gjort med ett citat av Freud; ”Tid tillbrigad med katter är aldrig bortkastad”.

– Så är det verkligen. Katterna ersätter inte människor, men de är det lilla extra i livet. Jag kan verkligen längta efter dem om dagarna.

När är det jobbigt att ha katt?
– Om man vill resa så måste man fixa med någon som matar dem eller ha dem på kattpensionat. Och att de kan förstöra tapeter och klösa på möbler.

LÄS OCKSÅ: ”Hundarna har blivit en livsstil”