HN har varit på plats och pratat med folk om dörrfabriken Doorias nedläggning. En nästan enstämmig skara menar att detta gör bygden mindre attraktiv för unga.
– Det är sorgligt att det alltid är landsbygden som får stryka på foten, säger Eva Granlund, boende och undersköterska i Kungsäter.
Carina Johansson är egenföretagare i Ådalen i Kungsäter och berättar att hon känner sig pessimistisk i frågan.
– Jag jobbade på gamla glasfiberfabriken i Falkenberg som stängde ner. Nu står de stora byggnaderna och förfaller. Man ser maskrosorna som växer genom asfalten, säger hon.
Över hundra jobb försvinner.
Det var i december i fjol som beskedet om nedläggningen av den gamla dörrfabriken blev känd. Sedan dess har drygt hundra personer blivit av med sina jobb på fabriken.
Vi stöter på en före detta produktionsarbetare på Jeld-Wen men hon säger att de fått direktiv om att de inte får uttala sig i frågan.
Att det har varit tyst från Jeld-Wen tycker Bengt Hjalmarsson, ordförande i Kungsäter och Gunnarsjö bygdelag, bara förstör.
– Jag har själv försökt kontakta Jeld-Wen. Jag har skickat brev till dem men de svarar inte.
– Det är tystheten som gör att det blir mycket spekulationer som kan vara dumma för att företaget har sagt åt folk att de inte får prata. Ingen säger ett knyst. Det är rent ut sagt för jävligt, säger Bengt Hjalmarsson.
En oro finns för att bygden ska bli mindre levande och att ungdomar måste lämna eftersom att det inte finns några jobb.
– Det blir ju dött. Man var så van vid att höra ljudet från fabriken och fläktarna men nu är det tyst som i kyrkan, säger en av de boende, Lars Strandquist som är fastighetsskötare i Kungsäter.
Bo Johansson är lastbilsförare och bor i Kungsäter. Han säger att nedläggningen inte påverkar honom så mycket men han tycker att det är synd om ungdomar som inte kan få jobb lika lätt där de bor.
– Det blir också illa för affärerna här eftersom att folk åker och jobbar i Varberg och andra platser och då handlar de också där, säger han.
Eva Granlund går med sina hundar mot Tempo som stängde ner för några år sedan men som har öppnat igen. Hon vill helst inte se att den stänger igen.
– Det blir inte samma sak att åka till en affär någon annanstans. Nu kan jag ju bara gå hit.
– Barnfamiljer vill inte flytta hit och då stänger annan verksamhet. Det blir en dominoeffekt. Skola och affärer håller ju bygden levande, säger Eva Granlund.
Men det är inte alla som känner samma hopplöshet inför beslutet. Bengt Hjalmarsson, ordförande i Kungsäter och Gunnarsjö bygdelag menar att detta till och med kan vara något positivt.
– Min stora förhoppning är att det ska komma något bra ut av det ändå. Vi får avvakta och se om det kommer någon annan verksamhet där. Det kan ju bli bättre. Man vet ju inget om framtiden.
Bengt Hjalmarsson hopp kommer däremot inte utan förbehåll.
– Jag tycker att företaget borde ta ett ansvar och ser till så att en annan verksamhet startar i lokalerna. Om man bara köper upp och lägger ner så blir det en katastrof, säger han.
Att en ny verksamhet startar är det inte så många av de vi pratat med som tror kommer att hända.
– Svårt att tro att en verksamhet av den storleken vill flytta in här, säger Carina Abrahamsson. Allt ska ju vara i stan. Men visst hoppas jag. Hoppet är det sista som lämnar en.
