– Men det går åt fel håll för fort. Jag blir allt tröttare och konditionen försämras efter hand. Dialysen i sig sliter och kroppens organ fungerar inte som de ska när njurarna sviktar, säger Bertil Terfors.
Sedan flera år tillbaka genomgår han dialysbehandling i hemmet och går på kontroller minst en gång i månaden. När vi i höstas träffade den 69-årige Halmstadbon lämnade han inte huset utan sin mobiltelefon: när som helst kunde samtalet om en transplantation komma. Men ännu har ingen ringt.
I maj har han stått på väntelistan för ny njure i två år.
– Det här med väntan är inte bara en psykisk grej utan även fysiskt påfrestande, säger Bertil Terfors.
– Nu har jag tillfälligt plockats bort från kön eftersom mina kalciumvärden försämrats; det känns som att snubbla på mållinjen.
Kalciumbristen konstaterades vid ett läkarbesök alldeles nyligen och är en följd av att njurarna inte fungerar. Förhoppningsvis blir det inom kort en ultraljudsundersökning och eventuellt operation av bisköldkörtlarna.
Förutom det lidande som sjukdomen medför pekar Bertil Terfors på de stora kostnader för samhället som de långa väntetiderna medför.
– Förutom att min medicin kostar runt 1 500 kronor per dag tillkommer kostnader för undersökningar, provtagningar och nu ytterligare en operation.
– Det är oerhört tungt just nu, skitjobbigt. Men jag ger inte upp. Läkarna har lovat att behandlingen ska gå så fort som möjligt och att jag kommer tillbaka till kön.
