Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

Barnmorskekris. Barnmorskorna på sjukhuset i Varberg är på krigsstigen. Utan fler händer och ett rejält lönelyft orkar de inte jobba mer. Nu har de skickat ett massmejl till chefer och politiker. Bild: Edith Camilla Svensson

Barnmorskor larmar om stress, oro och underbemanning

Barnmorskorna slår larm om överbelastning och underbemanning. Därför har de bjudit in både sjukhusledning och politiker till förlossningen och BB. – Vi önskar att ledningen visar oss lite intresse, säger barnmorskan Elinor Odeback.

Förlossningen i Varberg har ett mycket gott rykte. Antalet utomlänspatienter ligger på 15–20 procent, vid högt tryck på 25 procent.

– Det är på gott och ont. Medaljen har en baksida, säger barnmorskan Linda Bergelin.

Trots att allt fler barn föds på sjukhuset (1 984 förra året) så har antalet barnmorskor inte blivit fler.

Odeback och Bergelin utgör barnmorskornas lönegrupp. Den 16 oktober mejlade de en inbjudan till sjukhusledningen och politikerna i hälso- och sjukvårdsstyrelsen. En vecka senare hade inte en enda person svarat.

Mejlet är ett väl formulerat nödrop om underbemanning, ständig stress och en oro för att läget blir ännu värre när allt fler antingen går in i väggen, flyr till andra vårdgivare eller går i pension.

– Just nu är tre av oss helt eller delvis sjukskrivna på grund av utmattning, berättar Elinor Odeback.

De beskriver arbetspass där de varken hinner gå på toaletten eller äta. Om hur de kan ha tre mammor i aktivt förlossningsarbete, plus administration, telefonsamtal och andra patienter – samtidigt! En arbetsmiljö som varken gynnar patienterna eller barnmorskorna själva.

– I somras förlöste jag tre förstföderskor mellan klockan sju och tolv, berättar Mia Borgen. Då var jag inte bra och jag vill inte medverka till att mina patienter utsätts för risker.

Mia slutade på förlossningen i Mölndal på grund av hög arbetsbelastning och trodde att det var lugnare i Varberg.

– Jag trivs jättebra, men det är enormt slitigt och vi har fler patienter än i Mölndal, säger hon.

Än så länge tror barnmorskorna inte att stressen märks utåt. Stämningen är god och det gör att man orkar gå till jobbet.

– Vi gör vårt absolut yttersta. Men det tar på oss, medger Linda Bergelin.

Barnmorskorna har en rad krav. För att få fler till yrket kräver de att ingångslönen höjs från 26 700 till 29 000 kronor.

– Och övriga ska ha minst 4 000 kronor mer, säger Elinor Odeback.

Arbetstidsförkortning med bibehållen heltidslön är ett annat krav för att orka.

Barnmorskorna i Halland har en medianlön på 31 700 kronor i månaden, vilket är mer än för sjuksköterskor. Men barnmorskorna vill inte jämföra sig med dem. Deras yrke är en egen profession.

– Vi har den längsta utbildningen. Barnmorskan handlägger den normala förlossningen självständigt och har ansvar för två liv. Läkaren kontaktas enbart när vi upptäcker något avvikande, säger Linda Bergelin.

– En kvinna kan gå igenom hela sin graviditet och förlossning och enbart träffa barnmorskor.