Det var i slutet av mars vid 02-tiden på natten som händelsen inträffade. Amanda, som arbetar på ett transportföretag som bland annat levererar tidningar, hade precis avslutat en runda. Nu skulle hon möta sin mamma Claudia Bellini, som arbetar på samma företag, i centrala Göteborg. Men Amanda dyker inte upp. Istället hör Claudia, som har Amanda i telefon, hur tumult utbryter.
Läs också: "Kvinna kidnappades - skulle föras ut ur landet"
Det är en 45-årig man som stulit hennes dotters skåpbil, och i två timmar kör han E6 söderut i hög fart och vägrar släppa av Amanda. Först i en rondell innan Trelleborg kan hon kasta sig ur. Något senare kan den man som nu dömts för dådet gripas av polis.
Amanda kan fortfarande känna av skadorna från fallet när hon kastade sig ur bilen, berättar hon.
– Jag är väldigt stel i foten, och rehabilitering kommer att fortsätta ett tag, säger hon till GP.
– Jag mår bra i övrigt, tycker jag, men det finns stunder då det hela tiden kommer tillbaka.
Mannen dömdes till ett och ett halvt års fängelse, för en lång rad brott förutom olaga frihetsberövande av Amanda, bland annat två fall av ofredande tidigare i år, tillgrepp av fortskaffningsmedel samt hot mot tjänsteman. Mannen har tidigare i förhör påstått att han inte visste att hon befann sig i skåpbilen.
Fängelsestraffet är för kort, menar Amandas mamma Claudia.
– Ja, han fick ju bara ett och ett halvt år. Samtidigt är det ju skönt att han inte kommer ut, säger Claudia, som numer alltid åker tillsammans med sin dotter nattetid.
– Ja, hon är inte redo att köra själv efter detta. Vi är väldigt utsatta, vi som jobbar så här, och efter vad som hänt min dotter är det klart att jag tittar väldigt mycket omkring mig nu när jag jobbar själv.
Amanda beskriver rättegången som jobbig i början.
– Samtidigt var det skönt när man väl fått sagt det man kunde om händelsen. Nu när han fått sin dom känns det som att man kan släppa det här på något sätt, acceptera och gå vidare.
Hon försökte börja bearbetningen direkt efter händelsen.
– Hur jobbigt det än är måste man ta tag i det direkt, tror jag, och inte skjuta det åt sidan. Jag har pratat med kurator, men också mycket med mamma.
