Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

Åsa Fors Johnsson: ”Hela mitt yrkesliv har handlat om Erlings resor”

Hon hade varit vd för Erlings resor i 33 år när coronapandemin slog till och tvingade företaget i konkurs. Åsa Fors Johnsson fick se ett livsverk gå i graven på rekordkort tid – och är nu arbetslös i en bransch där alla jobb försvann över en natt. Här berättar Åsa sin historia:

”Jag var bara 21 år när jag började jobba på Erlings resor. Då låg företaget i Vinberg utanför Falkenberg. Sen flyttade vi till Slöinge och de sista åren satt vi i centrala Halmstad. Jag började som allt-i-allo, då på 80-talet var det bara jag och Erling själv, och redan som 23-åring blev jag vd och delägare. I dag är jag 56, så hela mitt yrkesliv har i stort sett handlat om Erlings resor. Det har varit fantastiskt, jag har alltid älskat det vi gjort och uppskattat all kontakt med kunderna. Det har varit bussresor i Sverige och Europa, musik- och kulturresor och kryssningar. Under så många år har vi utvecklat oss och hittat nya vägar. Ibland har vi tabbat oss, men vi har alltid hittat lösningar.

När det blev 2020 såg allt ljust ut för oss. Det fanns en härlig framåtanda i företaget och i början av mars var vi på en fantastisk bussresa till Rostock. Sen kom coronan och restriktionerna om att vi inte skulle resa. Det var då allt gick utför, och det snabbt. Våra intäkter blev noll över en natt. Ingen bokade något och alla avbokade det som redan var bokat. Vi hamnade i en helt omöjlig situation. Eftersom vi anordnar paketresor blev vi återbetalningsskyldiga, utan att vi för den sakens skull vara garanterade pengar tillbaka från de hotell och andra aktiviteter vi själva bokat åt kunderna.

”Självklart känns det tomt, men samtidigt finner jag någon sorts tröst i att det här inte var någons fel.”

Kring midsommar började jag förstå att det aldrig skulle gå, och den 29 juli lämnade vi in vår konkursansökan. Då visste vi ju inte hur länge pandemin skulle pågå, men även om det på sikt skulle ha varit möjligt att hämta upp vårt tapp så hade vi hunnit bli alltför skadade. När vi gick i konkurs var vi tre delägare och två anställda här, så totalt fem personer.

Självklart känns det tomt, men samtidigt finner jag någon sorts tröst i att det här inte var någons fel. Att vi gick i konkurs berodde inte på något jag gjort, ingen hade rett ut en sådan här situation. Men att bli arbetslös har vänt upp och ner på mycket i livet. Man förlorar sitt sammanhang. Jag tror att alla behöver känna sig behövda. Att ställa sig till arbetsmarknadens förfogande när man är 56 år och samtidigt bli ifrågasatt av arbetsförmedlingen känns också konstigt. Det känns som att de tror att man bara vill lura systemet och fuska till sig a-kassa, men jag vill inget hellre än att jobba. Jag söker alla jobb jag hittar. Men efter så många år i den här branschen känns det som att det nästan bara är resor jag kan, och att få ett nytt jobb i resesektorn är ju helt omöjligt som det är just nu.

Budapest 2019. Bild: Privat

Trots att den här hösten har varit tuff är jag noga med att inte bli bitter. Nu blev det så här, och nu får man försöka se möjligheterna i det och tänka positivt. Min plan för framtiden är att på något vis försöka jobba med resor igen, när folk väl börjar ge sig ut att åka på nytt. Vaccinet blir vår räddning, och jag har väldigt svårt att tro att människor inte kommer att vilja resa igen, även om det kanske blir på ett annorlunda sätt.

”Sedan pandemin slog till har hela resebranschen förändrats i grunden.”

Det som känns lite surt i allt det här är att själva namnet Erlings resor blev köpt av en dansk efter konkursen, vid en konkurs blir namn nämligen fria att köpa. Resebranschen har inte blivit lika hårt drabbad varken i Danmark eller Norge, eftersom deras regler kring återbetalningar och statliga stödåtgärder ser annorlunda ut. Därför är det flera svenska företagsnamn som blivit köpta. För min del känns det inte kul att vårt namn blivit taget, eller att någon ska kunna sälja resor i vårt gamla namn. Tänk om de säljer koncept jag inte känner mig bekväm med... men det är ju inget att göra åt det heller.

På konsert med André Rieu vid en bussresa till Rostock i mars 2020, bara dagar innan coronapandemin satte stopp för resandet. Bild: Privat

När jag ser tillbaka på året är det nästan svårt att ta in allt som hänt. Det började med att min mamma dog i december 2019, och sen hände allt det här med coronan och konkursen. Dessutom har det varit väldigt mycket annat privat också. På ett sätt har det varit bra. När många stora livsförändringar sker samtidigt blir varje förändring lite, lite mindre, eftersom det är så många på samma gång. Man får distans till saker och ting, och det är kanske egentligen lika bra att ta alla stora förändringar på en och samma gång.

Jag har valt att se på framtiden med spänning nu. Sedan pandemin slog till har hela resebranschen förändrats i grunden, nya konstellationer har uppstått och alla kommer att tvingas tänka annorlunda. Jag vill tro att det kommer något positivt ur det här.”

Åsa Fors Johnsson

Ålder: 56 år.

Bor: Furet, Halmstad.

Kort om Erlings resor: Startades av Erling Svensson i slutet av 70-talet. Då hette företaget Vinbergs biltrafik, men det döptes snart om till Erlings reseservice och senare till Erlings resor. Fokus har legat på bussresor och kryssningar, men även flygresor har anordnats i mindre utsträckning. Resorna har arrangerats i Norden och i Europa, då främst i Tyskland och Italien. Målgruppen har varit grupper, företag och föreningar. I slutet var Åsa delägare tillsammans med Ami Orlow och Jonas Melin. Ytterligare två anställda fanns i företaget vid konkursen.

Gör: ”Det heter väl så fint att jag står till arbetsmarknadens förfogande... jag nätverkar, söker nya jobb och funderar på hur jag ska kunna jobba med resor igen när allt är över.”

Om jag skulle sammanfatta 2020: ”Självklart har det varit mycket tragik i och med pandemin. Men samtidigt får man försöka tänka positivt, och hoppas att det åtminstone rent jobbmässigt kommer något nytt, spännande och bra ur allt det som hänt. Kanske kommer våra tankebanor och våra beteenden att förändras till det bättre.”

Något som förvånat mig under pandemin: ”Människors välvilja. Alla leverantörer och externa aktörer vi har haft att göra med i samband med konkursen har varit så vänliga och hjälpsamma. Detsamma gäller alla våra kunder. Alla har liksom varit måna om oss, och så förstående. Det har varit fint att se den sidan av mänskligheten.”