Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.Nyheter med närvärde

1/7

Är du beredd på det värsta?

I sommarstugan eller på camping över helgen? Ledighet och primitivare förhållanden är en bra kombo för att testa sin krisberedskap. Ann Wallnedal, instruktör på Civilförsvarsförbundet, vet hur man gör.

Minns du översvämningen i Getinge för två år sedan? Den stora skogsbranden i Västmanland samma sommar? Stormarna Gudrun, Per, Gorm…?
Ann Wallnedal minns och har bestämt sig för att nästa gång det blir ett katastrofläge ska hon kunna hjälpa både sig själv och andra.
– Vi lever så skyddat – eller tror att vi gör det. Det enda man kan veta är att någonting kommer att hända någon gång.

Ann bor delvis i Mårdaklev, ett par mil nordost om Ullared, och delvis i Halmstad. Det var när hon flyttade in i lägenheten på Carl Kuylenstjernas väg som hon upptäckte hur utsatt hon plötsligt blev efter ett helt liv på landet.
– Trots att jag spolat upp vatten inför ovädren Sven och Simone satt jag där och kände mig utlämnad. I Mårdaklev hade jag ordning på tillvaron med vedeldning, självtryck på vattnet och egen brunn, säger Ann och konstaterar att den krisberedskap många på landsbygden har är det dåligt beställt med hos nutida stadsbor.

Kanske beror det på att Sverige har haft fred så länge och varit förskonat från stora naturkatastrofer. Men med klimatförändringarna och ett samhälle som är mer sårbart för störningar än någonsin är det en chimär, menar Ann Wallnedal.
– Vi skulle behöva lite lagom småkriser emellanåt för att bli påminda, säger hon.

2012 lockades Ann med till ett möte med Civilförsvarsförbundet. Ett år senare var hon ordförande för avdelningen i Halmstad. Hon håller även kurser i bland annat krisberedskap. Det hon lär ut då är hur man tillgodoser basbehoven vatten, mat, sömn, värme och information i ett krisläge.
– Att tappa kommunikationen med omvärlden är hemskt. Vet man inte vad som har hänt och vilka åtgärder som är på gång blir man jätteotrygg, säger Ann.

Men varför ska man, som privatperson, ha en krisberedskap? Sköter inte myndigheterna det?
– Vi är såpass elberoende att det räcker med ett rejält strömavbrott eller ett sabotage för att nästan allting i samhället ska slås ut, säger Ann och fortsätter:
– Utan el går det inte ens att få upp dörrarna till affären. Kommer vi ändå in kan vi inte betala. Det går inte att komma någonstans eftersom bensinpumpen på macken går på el.
Och kommunikationen slås ut för alla som inte har en batteri- eller vevradio.

Hon påpekar att myndigheterna räknar med att vanliga, friska människor ska klara åtminstone 72 timmar på egen hand vid en kris.
Ett beredskapslager bör därmed finnas i varje hem, antingen det är hus eller lägenhet. Lika viktigt är dock att veta hur man ska använda det.
– Att klara en kris bra bygger på förberedelser och gott samarbete, gärna grannar emellan. Det är learning by doing som gäller. Träna praktiskt, lyder Anns viktigaste råd.

Det man bör öva på är allt från att hantera radion till att kunna laga mat på Heat Pal-köket. Ett Heat Pal-kök är en rejälare variant av ett trangiakök som Ann tycker borde finnas i var mans hem. Storhelger och semester, när många är samlade och man har gott om tid är bra tillfällen att hålla beredskapsövning därhemma på. Samtidigt kan man passa på att äta ur förrådet och stoppa dit nya varor så att man inte riskerar att varorna har passerat bäst-före-datum med råge den dag de verkligen behövs.
– Det går ju att göra till en riktig mysgrej! säger Ann.