Gräne gruva lockar tusen

Djupt inne i Holsljungas skogar ligger Gräne gruva, där det från slutet av 1800-talet och trettio år framåt bröts mängder av fältspat och kvarts. Numera är gruvschaktet med dess färgskimrande väggar ett turistmål, som årligen lockar ett par tusen besökare.

ANNONS
|

Hallands Nyheter följde hembygdsentusiasten Allan Svensson i Brunarp på de små vägarna in till gruvan och fick sig till livs en ovanlig berättelse om brytningen, exporten till Tyskland och om gruvan som geologisk raritet med mängder av olika mineraler.

Här finns till exempel silver och uranmineralet euxenit, som är så starkt radioaktivt att det under sin omvandling kan spräcka den intilliggande berggrunden.

Vägen mot gruvan är skyltad. Allan Svensson har kompletterat de gamla skyltarna med nya, och har även märkt ut den gamla banvallen från gruvan ner mot sjön Hallången. Från banans utgångspunkt leder en brant trappa upp till berget, och en stig tar oss vidare in i schaktet. Märken efter borrhål syns på den höga väggen i schaktet.

ANNONS

- Gruvan hade olika ägare. Från 1904 finns en anteckning om att dåvarande ägaren Klas Andersson det året kunde bryta drygt 620 ton fältspat och 837 ton kvarts, vilket betalades med 2 kronor respektive 55 öre per ton.

Sammanlagda inkomsten, inklusive ränta, från gruvan det året stannade vid 1 752 kronor och 26 öre.

Det utvunna materialet fraktades på stickspår genom skog och över sanka mader till Falkenbergs järnväg vid Brunarp. Det gick sedan på järnväg ner till Falkenberg, för att där lastas på båtar och skeppas till Tyskland. Även skrotavfall gick samma väg. Det lär ha använts av tyskarna som laddning i bomber mot de allierade trupperna under första världskriget.

- På 1930-talet fraktades materialet på pråm, som lastade cirka 40 ton. Med hjälp av tross och en så kallad speleka drogs pråmen på Hallången ner till Överlida, där det lastades på järnvägsvagnar.

För några år sedan hade ett Göteborgsföretag planer på att återuppta brytningen i Gräne, men de skrinlades efter starka protester från ortsbefolkningen.

- Det vore synd och skam om gruvan skulle förstöras. Den är ett kulturminnesmärke, som inte får röras, säger Allan Svensson.

ANNONS