Organisationskonsult Kristin Klang hoppas på att vi efter corona känner större samhörighet. Under tiden som corona-viruset härjar är det viktigt att vi lyssnar på myndigheterna och inte bunkrar varor.
Organisationskonsult Kristin Klang hoppas på att vi efter corona känner större samhörighet. Under tiden som corona-viruset härjar är det viktigt att vi lyssnar på myndigheterna och inte bunkrar varor. Bild: Annika Karlbom

”Vi-känsla och solidaritet är bästa krisberedskapen”

”Ha tilltro till att detta blir historia, något som har varit". Organisationskonsult Kristin Klang försöker gjuta hopp i vardagen med corona.

ANNONS
|

Ingen går obemärkt genom vår nya vardag med noggranna handtvättar, spritade händer, uteblivna handslag och kramar och delvis tomma hyllor i butikerna. Många känner oro, andra tar onödiga risker och ifrågasätter informationen från myndigheterna. Kristin Klang som bland annat arbetar med organisationslösningar för företag betonar vikten av att lyssna på myndigheternas representanter.

– Vi har en tydlig krisinformation, men alla andra som spekulerar och har en jag vet bäst-attityd sprider oro. Vi måste förhålla oss sakliga.

– Alla uppdateringar och anvisningar från myndigheter syftar till att stoppa en katastrof. Vi måste lyssna på myndigheterna och följa anvisningar. Då kan vi för övrigt leva normalt så mycket som möjligt.

ANNONS

Men det är inte bara vad andra säger som skapar oro och ångest. Det är lika viktigt att göra rätt. Dit hör inte att bunkra mat, mediciner och toapapper.

– Det bidrar till en katastrofkänsla. Det finns ingen brist idag och ingen anledning att bunkra.

Kristin Klang förklarar att den nuvarande situationen inte är en jag-fråga utan en vi-situation och solidaritet är en viktig del av vardagen för allas bästa.

– En stor solidarisk handling är att inte belasta vården i onödan. Om du ringer 1177 när du är förkyld kan det innebära att någon som verkligen behöver hjälp inte får det.

Kristin Klang betonar att det är viktigt att vi försöker leva så normalt som möjligt och inte fastnar i en katastrofkänsla.

–Det är så lätt att föra den känslan vidare till andra. Man bör fråga sig ”vad är det jag sprider?” Det handlar inte bara om ett virus.

Ett sätt för att undvika att bli handlingsförlamad och fastna i katastroftänk är att hjälpa andra. Det kan till exempel vara något så enkelt som att handla åt äldre grannar och bekanta som inte bör gå ut.

– Eller ta kontakt med Röda korset eller Svenska kyrkan. Det finns säkert solidariska handlingar som var och en kan utföra utan fysisk närhet.

ANNONS

Och när detta är över, vad händer då?

– Vi har ett val. All kris förändrar oss, men vi har möjlighet att välja hur vi vill ha det sedan. Vi kommer att vara bättre rustade efteråt. Det kan leda till att vi känner större samhörighet. Jag hoppas att det blir resultatet.

Hur kommer vi igenom?

– En gemensam vilja att ha en vi-känsla, och solidaritet är den bästa krisberedskapen. I dag drar var och en åt varsitt håll. Tänk att detta är något som vi gemensamt ska ta oss igenom. Ingen kedja är starkare än sin svagaste länk. Det är viktigt att tänka ”vi” och inte ”jag”.

ANNONS