– Jag vill alltid själv se brottsplatsen så fort som möjligt, helst innan mordoffret transporterats därifrån. Så jag gick omkring i ösregnet på Falkagård den där oktobernatten. Det brukar alltid vara några ute när det skett ett grovt brott, men här fanns inte en kotte utom vi poliser. Jag tänkte att det här kommer att bli svårt, berättar Lars Hamrén.
Han har utrett grövre brott sedan slutet av 1970-talet, först i Stockholm men sedan 2001 som chef för Hallandspolisens rotel för grova brott i Halmstad. I en intervju för tio år sedan förklarade han att man som mordutredare ”måste ut och piska gräset så att ormarna kommer fram”.
– Jag fick en del kritik för det där yttrandet, så jag får väl använda ett fredligare uttryck: att vi måste gå ut i skogen och klappa i händerna för att få duvorna att lyfta, säger han.
När åklagaren anhöll nio personer i ett inledande skede av Falkagårdsutredningen, så fanns det nog ett inslag av det synsättet.
– Det fanns skälig misstanke, men vi ville ju också ta in dem för att få dem att prata, att berätta vad de visste, säger Hamrén som ett motiv till att man plockade in så många.
– Men det har varit ett problem i den här utredningen att ingen vill säga så mycket, konstaterar han.
Under de sista månaderna i tjänst har just Falkenbergsbrotten upptagit en betydande del av tiden för honom och hans medarbetare. En utredning är slutförd: mordet på Falkagård där åtal väcks i morgon mot två personer. En utredning är halvfärdig, den där fyra unga män sitter häktade för att ha förberett ett mord som hämndaktion för Falkagårdsmordet. Och så den döde mannen på Ågatan, där det är osäkert om det alls var något mord.
Nu, denna fredag, går Lars Hamrén på semester som sedan övergår i pension, och medger att han inte riktigt vet vad han ska fylla sin tid med.
– Jag har alltid gillat att jobba. I det här arbetet är det ju en spänning att aldrig veta vad som väntar en. På sitt sätt är det väl skönt att slippa bli väckt mitt i natten av telefonen, för av någon anledning sker de här brotten mest på natten.
– Men jag vet inte, jag får väl ta hand om huset och spela golf. . .
Han spräckte sitt dåvarande äktenskap på att jobba för mycket under utredningen av mordet på statsminister Olof Palme, men träffade sedan sin blivande maka, journalisten Maja-Lena Rådelius, och flyttade med henne till Halland.
Här blev han chef för roteln för grova brott, där nio personer arbetar med att utreda mord och andra riktigt allvarliga våldsbrott i länet. Han tillhör de mest erfarna mordutredarna i landet, när han nu slutar snart 66 år gammal.
