– Det är som två konstverk, som en Skagenmålning. Det är verkligen magiskt, ler Magnus Wernersson.
Han och Mari-Louise blickar ut genom de två fönstren som vetter mot havet. Här från sjunde våningen ser de hela Skrea strand och från den inglasade balkongen hörs vågorna klucka mot stenarna på gamla ”Spritrakan”.
Det är lätt att förstå att paret inte ångrar sin flytt. I två månader har de bott i lägenheten på Bacchus. De passar också på att visa upp den gemensamma ytan på översta våningen. Kök, bastu, grill och utemöbler.
– Man ser solen gå ner i Stafsinge strand och Olofsbo härifrån, säger Magnus Wernersson.
Många minnen från Tröingeberg
Men länge var revykungen Magnus och tidigare kommunrådet Mari-Louise Wernersson starkt förknippade med Tröingeberg. Efter fem år på Rimmarevägen flyttade de in i huset på Gökvägen 1995.
Då var det viktigast att ha nära till dagmamman Lizzie Andersson. Men numera behövs ingen barnvakt. Deras barn Annie och Stina har sedan länge lämnat hemmet och är bosatta i Stockholm.
– Det infann sig en känsla, det är ett stort hus och tjejerna kommer inte hem jätteofta. Det här är ju perfekt för en barnfamilj, vi använder ju inte ens hela huset. Dessutom ska man underhålla ett hus och vi är inga händiga människor, säger Magnus.
De lyfter upp många fina minnen från tiden på Tröingeberg. Som cykelfesten de drog igång 1997 (inställd för första gången i våras på grund av coronapandemin), promenader och löprundor i omgivningarna och alla vänner som de lärt känna genom åren.
Inför flytten satt de på vinden och gick igenom sparade kartonger.
– Oj så roligt vi haft. Det var massor av gamla bilder och grejer. Nu har vi sorterat upp det i backar, säger Mari-Louise.
– Men matematikböckerna från årskurs ett rök nu, fyller Magnus i.
Missförstånd höll på att stoppa flytt
Att det blev just Bacchus var långt ifrån självklart. Mari-Louise Wernersson berättar att de satt i huset den 17 mars 2019. Hon fick syn på en annons på facebook och sa: ”Du kan väl inte tänka dig Bacchus, va?” Hon trodde att Magnus någon gång tidigare sagt att han inte ville bo där. Men så var inte alls fallet.
”Varför skulle jag inte göra det, vad menar du?”, svarade en förvånad Magnus.
Samma kväll skickade de iväg en intresseanmälan.
– Jag är ju ölänning och jag gillar det öppna och ljuset. Som ölänning räds man inte vinden, säger Mari-Louise.
Centerpartisten Mari-Louise Wernersson satt som kommunråd i Falkenberg mellan 2006 och 2018. Inför valet 2018 valde hon att lämna kommunpolitiken för att satsa på riksdagen, men föll på målsnöret. Hon gick från ständig puls och uppmärksamhet till en roll mer i skymundan.
– Nej, jag saknar inte uppmärksamheten. Jag drivs av att förbättra samhället och det finns mycket att ta tag i, så visst kan det klia i fingrarna. Men nu är det nya tider med nya personer och samhället förändras mycket och jag vill inte vara där och peta. Samtidigt har jag det bra nu, säger hon.
Öppnar upp för riksdagen
Mari-Louise Wernersson sitter i styrelsen för SKR, Sveriges kommuner och regioner, har uppdrag i Region Halland och är regeringens vindkraftsamordnare för region sydost. Så visst har hon att göra även i dag.
Samtidigt avfärdar hon inte en satsning mot riksdagen igen.
– Det är två år till nästa val, det är klart att det finns i tankarna. Men jag är nöjd som det är just nu, säger hon.
Värre är det för Magnus Wernersson som lever i ovisshet när det gäller Falkenbergsrevyn. Han lider både ekonomiskt och privat av coronapandemin.
– Det är fruktansvärt tråkigt. Jag är ju mycket för nätverk och att träffa människor. Men min filosofi är att man tjänar inget på att vara bitter. Man får bida sin tid. Jag tror att det kommer vara ganska öppet igen nästa sommar, säger Magnus som på skoj kallat sig för kortbyxpermitterad.
En sorts omvänd magnetism
Corona gjorde så att paret kunde lägga mycket tid på flytten, planera in fler golfrundor och för första gången besöka ”det omtalade” Hiaklitten. Förutom småresor med husbilen har paret träffat vänner på nära håll och ägnat sig åt hemarbete.
– Man har nog påverkats mer av coronapandemin än man kan svara på. Det har blivit en sorts omvänd magnetism i sig, där man tar avstånd i stället för att gå nära varandra, funderar Magnus.
Vi lämnar paret Wernersson och deras magiska utsikt. Kanske att Magnus snörar på sig löparskorna. Flytten har fått honom att ta upp löpningen igen.
– Det är första gången jag bor på den här sidan av Ätran. Det är en av fördelarna vid en flytt: man får se andra cykelvägar och man möter andra människor, säger Magnus som inte sällan avslutar löprundorna med ett dopp i havet.
Mari-Louise ska också iväg till centrala Falkenberg. Hon agerar nämligen som vigselförrättare emellanåt.
– Det är det närmaste jag kommer kommunhuset numera, ler hon.
