Nu får pensionärerna träffas igen – efter 15 månader isär

Efter 15 månader är den frivilliga verksamheten i Ullared igång igen. Under tisdagsförmiddagen fick de frivilliga pensionärerna ta med de boende på Furugårdens äldreboende på årets första promenad.
– Äntligen har de släppt ut oss. Det är vår i luften och härliga tider, säger Göran Karlsson som bor på boendet, och skrattar.

ANNONS
|

I mars förra året pausades den frivilliga verksamheten i Ullared på grund av pandemin, men nu har de boende på Furugårdens äldreboende fått vaccin och kan träffa de frivilliga pensionärerna som håller i den frivilliga verksamheten igen. På tisdagsförmiddagen sågs de för årets första promenad.

– Jag har saknat alla. Det är roligt att få komma ner och jag hoppas att vi får hålla på med det här nu, säger Ingrid Nilsson som är en av de frivilliga pensionärerna.

Promenader varje tisdag

Innan pandemin kunde de även umgås inomhus på boendet, men tills att det blir dags för det igen vill de frivilliga pensionärerna komma förbi varje tisdag och ta med de boende ut på promenader. Något som uppskattas av bland andra Inga-Britt Karlsson.

ANNONS

– Det är roligt att de kommer. Jag har haft en del besök under året, men det har inte varit så himla många, säger hon.

Tillsammans är de 16 stycken frivilliga pensionärer och boende på Furugården, som promenerar längst med den asfalterade vägen som sträcker sig igenom bostadsområdet. Det är några få moln på himlen och vindstilla. Flera gånger utbrister de boende att de är glada över att få vara ute i värmen.

– Jag visste inte hur gott det var ute. Det är ju riktig sommar, säger Hulda Karlsson.

”Har känts som att sitta i fängelse”

Nisse Andersson som bor på boendet, berättar att det har varit ett utmanande år.

– Det har känts som att sitta i fängelse. Eller fängelse kanske man inte kan säga – men det har varit väldigt begränsande, och man har inte haft så många möjligheter att komma ut och röra på sig, säger han.

Efter ungefär 20 minuter kommer gänget fram till ett vägskäl och diskuterar ifall de ska fortsätta eller om det är dags att vända. Till slut beslutar de sig för det sistnämnda.

– Vi har ju inte tränat upp oss – jag känner det i armarna, säger Siw Persson som kör Nisses rullstol.

– Det kanske blir jag som får köra hem dig? säger Nisse.

ANNONS

– Nej, jag ska försöka att få hem dig igen, säger Siw.

– Ja det hoppas jag, säger Nisse och de båda skrattar.

ANNONS