Det kan förefalla som att de uppmärksammade brottsutredningarna hamnat i återvändsgränd.
– Men utredningen lever i högsta grad, säger åklagare Henrik Kindlund som är förundersökningsledare när det gäller kuppen mot Ernst Forssells guldsmedsbutik i september.
– Vi har nya spaningsuppslag, både av teknisk karaktär och av annan sort.
Tror ni er veta vem som syns på övervakningsbilderna från kuppen?
– Ja, vi har personer som vi anser är på sannolika skäl misstänkta.
”Personer.” I plural. Även om det endast är en maskerad man som syns på övervakningsfilmen från kuppen, så anser utredarna att någon eller några flera är inblandade, på ett eller annat sätt. Hur många vill man inte säga.
– Nu fortsätter utredningsarbetet under mars. Sen räknar vi med att komma vidare i april, säger Henrik Kindlund.
Men det har alltså gått ett halvår sedan kuppen skedde, i september förra året. När det finns misstänkta i ett såpass grovt brott så går åklagare in och leder förundersökningen. Och från det att en åklagare tar över och till dess beslut kommer om åtal (eller nedlagd utredning) brukar det i snitt dröja tre månader för ett våldsbrott och två månader för ett stöldbrott. Men variationerna är stora, och i det här fallet har utredningen dragit ut på tiden mer än normalt. I fem månader har åklagaren haft ansvar för utredningen.
– Men det har inte varit något fel på arbetsinsatsen, polisen har gjort ett bra arbete, tillägger Kindlund.
Kanske ska utredningen om guldkuppen ses som ett exempel på en åklagares val att skynda långsamt, att noggrant skaffa kontroll i minsta detalj, innan det är dags att slå till.
Utredningen av rånet mot Strandbaden är i så fall ett exempel på motsatsen, att åklagare Klas Lundgren relativt raskt tog till tvångsmedel och fick backa.
En någorlunda färsk statistik visar att i nästan nio fall av tio får åklagaren igenom sin häktningsbegäran hos domstolen. Något som av kritikerna tolkas som att domstolarna i ett sådant utredningsskede inte ställer särskilt höga beviskrav.
Därför var det anmärkningsvärt att hovrätten, efter överklagande, släppte två av de personer som häktats av tingsrätten som misstänkta för Strandbadenrånet. Därefter släppte åklagaren på eget initiativ även de övriga två.
Uppenbarligen hade polis och åklagare hoppats på att genom frihetsberövande få en stärkt bevisning, efter förhör och husrannsakningar. Så tycks det inte ha blivit.
Advokat Lars-Olof Lindgren beskrev i sitt överklagande på vilken låg nivå han ansåg att bevisningen befann sig, i huvudsak iakttagelser av bilar som påminde om bilar hos de misstänkta och ett par skor som kan ha tillhört någon av de misstänkta och som liknar de skor som någon använt vid rånet.
Just nu har åklagare Gisela Sjövall tillfälligt ansvar för utredningen om Strandbadenrånet.
– Jag har talat med utredaren, och just nu väntar vi på tekniska analyser. Men eftersom ingen sitter frihetsberövad så sker inte den analysen med någon särskild prioritet, säger Gisela Sjövall.
Det brukar vara den återkommande förklaringen till att utredningar står och stampar, att det är en väntetid när Nationellt forensiskt centrum (NFC) ska undersöka olika fynd från brottsplatser och husrannsakningar.
De fyra tidigare häktade är alltjämt misstänkta, men ingenting tyder på att bevisningen stärkts i någon högre grad. En uppklarning lär dröja, om den över huvud taget kommer.
FAKTA: Två uppmärksammade brottsfall
• Den 13 september 2016: En maskerad man gick mitt på dagen in i Ernst Forssells smyckesbutik på Storgatan, försedd med en yxa som han använde för att krossa montrar och komma åt värdeföremål för en kvarts miljon kronor. Mannen försvann från platsen på cykel. Rubriceras som grov stöld. Personalen höll sig undan och utsattes inte för direkt hot, vilket annars skulle ha klassats som rån.
• Natten till den 8 januari 2017: Maskerade män, försedda med yxa och kofot, tog sig in på hotellanläggningen Falkenberg Strandbad, band tre ur personalen med buntband och plockade med sig tre kassaskåp som framförallt innehöll kontanter. Fyra män från Båstads och Laholms kommuner är misstänkta för detta grova rån, men släpptes ur häkte eftersom bevisningen var tunn.
