Mystiken tätnar kring musselmassorna


– Det här är jätteintressant och har högsta prioritet att undersöka vidare. Spisula subtruncata är den kanske viktigaste födoorganismen för flatfisk och vissa fåglar i Laholmsbukten, säger marinbiolog Peter Göransson.

ANNONS
|

Sedan tidningen berättade om enorma drivor av musselskal i Ugglarp och Långsand har flera läsare hört av sig om liknande fenomen på andra halländska stränder. Till exempel i Haverdal, Apelviken och ett par år tidigare på södra delen av Skrea strand.

En av dem som hört av sig är Leif Svensson som bor och är uppfödd vid Skrea strand.

– Jag har varit där sedan jag var liten och ser förändringar. Jag går på stranden nästan varje dag.

Han har även en teori om vad som kan ha orsakat fenomenet.

– Jag är ingen marin expert men tror att det kan ha med muddringar att göra, menar Leif som såg drivor av musslor i slutet av 2017 då han noterat att mängder av muddermassor dumpats i Kattegatt.

ANNONS

Men den teorin tror inte marinbiologen Peter Göransson på. Inte heller att det beror på att Sjöfartsverket lagt om leden för större fartyg som gör att de går närmare land sedan 1 juli i år.

– Nej, det tror jag inte påverkar musslorna allvarligt.

Peter Göransson har studerat bottenfaunan och tagit prover i Kattegatt varje år sedan 1993.

– Vissa år har vi tagit väldigt mycket prover. Halland är nog det område längs den svenska kusten som man tagit mest bottenprover. Det har hänt mycket där, inte minst i Laholmsbukten på grund av övergödningen. Den vill man övervaka noga.

Musselskalen i mängder som spolats iland på senare tid har han identifierat som Spisula subtruncata (arten har inget officiellt svenskt namn ännu men kallas fiskmussla i en populärvetenskaplig bok).

– Det finns ett flertal små vita musslor och det är lätt att folk tar fel. Men det är bara denna arten som är intressant just nu genom att den påträffas i sådana enorma mängder. Det pekar på att de är kolossalt vanliga på vissa ställen i Kattegatt. Men de ställena har vi inte hittat. Alla skalen verkar vara lika stora så det är nog samma årsklass allihop.

– Jag gissar att de finns på mellan åtta och femton meter. De lever av plankton, växer fort och har ett stort behov av mat och syre. Syret används ju för att bryta ner maten. Men de här musslorna verkar inte ha blivit mer än någon eller några månader. Jag har inte haft dem i min hand själv ännu men vad jag kan se på bilder är skalen inte större än 3-5 millimeter.

ANNONS

Syrebrist, minskad salthalt på grund av ändrat läge på språngskiktet eller giftiga alger är de teorier han funderat på.

– Syrebrist är det som ligger närmast till hands. Men sedan har jag fått rapporter från annat håll också. Där ser det ut som att det har hänt även på vintern och då brukar det inte vara syrebrist, så man blir lite fundersam.

Kan klimatförändringar ha påverkat?

– Nej, det tror jag inte. Jag har kollat temperaturen och det här är en art som har rätt så sydlig utbredning och går ända ner till Medelhavet.

I vilket fall ser han det som högsta prioritet att forska vidare då Spisula subtruncata är den kanske viktigaste födoorganismen för plattfiskar som rödspätta och även äts av tusentals sjöfåglar i Laholmsbukten.

– Nu har vi fått fullt av ledtrådar från folk som rapporterat in strandfynd. Yrkesfiskarena kanske också sett något på sina fiskeställen. Om de har några tips är vi jätteintresserade. Alla tips är av intresse och den som fotograferar får gärna ta närbilder och lägga en tumstock eller annat så att man kan se storleken på skalen och att det verkligen är denna musslan.

– Spisula subtruncata har mer ett triangulärt skal jämfört med den mera utbredda sandmusslan som är mer oval och kan bli betydligt större, säger Peter Göransson (som kan nås på mejladressen pag.miljo@gmail.com).

ANNONS

LÄS MER: Svårt att förklara drivorna av musselskal

LÄS MER: Drivor av vita minisnäckor på stränder

ANNONS