Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

1/7

”Motionär” och ultralöpare testar gränser i Alperna

Robert Sandberg är van vid långa dagar på kontoret. Det har han överfört i löpningen och är nu på väg att springa Gore Tex Transalpine run.

FALKENBERGSPOSTEN MÖTER: Robert Sandberg

– Det blir en veckas avkopplande semester i Alperna, säger Robert och skrattar.

Loppet är i alpin terräng och sju dagar långt. Totalt kommer de att springa ungefär ett maraton och ett par tusen höjdmeter om dagen hela veckan. För Robert är det första gången han deltar i just detta lopp. Men han har sprungit många andra ultralopp genom åren.
– Man börjar ju inte med de här direkt, utan det stegrar med tiden man har hållit på.

Robert började med terränglopp för att han tröttnade på att trängas med folk och springa på asfalt. Han anmälde sig till ett lopp på Kullaberg, i Skåne, 2012, och fick sedan blodad tand, trots att han skadade sig i vad som kallades dödens zon.
– Det var ett lopp med svår terräng i tolv kilometer, sedan var det sju kilometer med brutal terräng. Där stukade jag båda fötterna en vecka innan Göteborgsvarvet.
– Men jag blev inte avskräckt, utan tyckte ändå att det var en kul utmaning.

Springer på ändå
Därefter har det rullat på. De senaste fem åren har Robert hunnit med flera lopp i Rumänien, där han sprungit i Transylvanien. Första gången var 2014, och loppet var 26 kilometer långt. Han tänkte att det inte var några problem, eftersom han hade sprungit Göteborgsvarvet och det här loppet bara var några kilometer längre. Men det blev inte riktigt som det var tänkt.
– Jag hade missat detaljen om hur brant det är, det blev totalt 2500 meter stigning, och hur jobbigt det är att ta sig uppför ett berg. Det tog lite under två timmar på Göteborgsvarvet så jag tänkte att det kanske skulle ta det dubbla men det tog nästan 7 timmar Det kom en ny dimension av loppen där, att överleva och ta sig tillbaka till målet.
– Jag sprang helt själv i två timmar utan att se vare sig funktionärer eller medtävlande.

Funderat i ett år
Därifrån har intresset ökat och Transalpine run började han prata om redan förra hösten. Han har varit nere i Rumänien genom åren även på träningsresor och hittat likasinnade ultralöparkompisar. Robert kallar sig motionär, och gör detta för att se hur långt man kan pusha sig själv som vanlig motionär, men även för den häftiga naturupplevelsen som deltagarna får på köpet. Förra året fick han veta var hans gräns gick.
– Jag var på ett lopp i Tromsö, Tromös Skyrace, och jag började ligga efter direkt. Det var ganska tajta tidskrav på hur långt man skulle ha hunnit innan man var tvungen att bryta, säger Robert.

Han berättar att han började känna sig yr och hade kramp i benen inför den tredje etappen och valde att bryta, för att inte skada sig.
– Det är ju inte helt ofarligt att vara med. Man måste kunna ta hand om sig själv och stanna över natten om det krävs.

Vad menar du med att stanna över natten?
– Vädret i bergen kan växla snabbt och om man då orienterar fel och dessutom skadar sig så får man vara beredd på att övernatta i väntan på hjälp. Att bryta för att man är trött betyder bara att man får ta sig ner själv, utan att mäta tiden.

Jag kan inte bestämma mig för om det låter roligt eller bara jättedumt, vad säger familjen om det här?
– Familjen har väl vant sig med tiden att jag är lite galen. Men man får ju en del kommentarer av folk som undrar vad det är för fel på mig.

Robert kommer att springa Transalpine run i lag med träningskompisen Chakid Awad. De var de enda två som i våras var kvar av gänget som förra hösten snackade om att vara med.
– Det är några skador och lite annat som kommit emellan. Men vi bestämde oss för att köra ändå. Vi har kört efter deras träningsprogram sedan vecka 20. Det betyder träning 5-6 dagar i veckan, och ofta två-tre timmar på fredagen, fyra-fem på lördagen och två-tre på söndagen.

Fler nyheter om Falkenberg hittar du här

De senaste lokala bostadsköpen hittar du här