Åtalet ger en förfärande inblick i vad som stundtals misstänks ha pågått hemma hos familjen i Falkenberg: ”Han har bundit målsäganden till händerna samt bundit bandage för målsägandens ögon. Därefter har han tilldelat målsäganden slag med tillhygge i form av dels ett armeringsjärn och dels ett plaströr med silikon i ändarna. Han har därefter under flera timmar hållit målsäganden inlåst i en garderob.”
Ett exempel i den rad av övergrepp som enligt misstankarna pågått i minst tio år och som riktats mot de tre sönerna.
Det var först när mamman i familjen gick till polisen i september i år, i en känsla av att antingen tog hon mod till sig och anmälde maken eller så måste hon ta sitt liv, som händelserna rullades upp. Hon anmälde eftersom hon själv hamnat i ett ännu mer outhärdligt tvång gentemot maken. Och senare under förhören grät hon över sin oförmåga att tidigare anmäla, med tanke på hur mycket ont hennes barn fått utstå från pappan. För nu framkom episoderna – till exempel om hur en av sönerna ställdes i duschen under iskallt vatten och sedan blev slagen med duschslangen. Och så följde den ena episoden värre än den andra. Vad som utlöste misshandeln kunde vara bagateller, där pappan ansåg att barnen gjort något fel.
I september gjorde också socialförvaltningen en polisanmälan efter att ha pratat med sönerna.
När polisen sedan hörde cirka 25 lärare och annan skolpersonal, som haft med barnen att göra, så är det påtagligt hur liten aning de haft. Nej, de har sällan märkt något särskilt. En lärare uppgav att hon snarast blev förbluffad, för hon brukar ändå ha en magkänsla när något barn far illa, men här hade hon inte märkt något.
En av pojkarna sa till polisen att han undvikit gymnastiken, att han ogärna var med på den, för att inte avslöja sina ärr och blåmärken när han bytte om. En annan förklarade att han alltid bar kläder som täckte skadorna. Deras far hade, enligt vittnesmålen, injagat skräck i dem: Han hade hotat dem för att de skulle hålla tyst.
Men misstankarna har inte helt saknats. Socialförvaltningen har flera gånger haft anledning att intressera sig för familjen, eftersom skolan ändå gjort orosanmälningar. Redan 2005 var det en lärare som noterade blåmärken på en av pojkarna och anmälde. Det är oklart vad som då hände i den utredningen, men i vart fall tycks det inte ha blivit något mer varaktigt ingripande i familjesituationen.
Flera anmälningar till socialtjänsten från skolan: 2008, 2009, 2013. Oron gällde då framförallt agerandet hos en av pojkarna, som var stökig och hade svårt att kontrollera sitt humör. En kurator noterade vid ett tillfälle att han vibrerade av ilska, men inför hemmiljön stannade socialtjänstens slutsats (2008) vid att det var oklart om våld förekommit i familjen. Mammans nekande hade då betydelse för slutsatsen.
När socialtjänsten och skolan tog sig an problemen kring en av pojkarna, så landade det i att han behövde genomgå det som kallas ”ilskekontrollprogram”. Insatserna inriktades på honom, inte på hemmiljön – vilket naturligtvis i efterhand kan ses som samhällets misslyckande.
Åklagaren har inför rättegången begärt en bedömning av pappans psykiska hälsa, för att inledningsvis se om det är motiverat att gå vidare med en större rättspsykiatrisk undersökning. I förhör tangerade en av familjemedlemmarna detta, att mannen närmast verkar ha mått bra av att misshandla dem, att han kanske inte är psykiskt frisk – och att han snarare lugnade ner sig när han drack sig berusad, att det var värre när han var nykter.
ÅTALET: Grov fridskränkning och grov misshandel
I förra veckan åtalades mannen, som är frihetsberövad och sitter i häkte i väntan på rättegång, för en rad fall av grov fridskränkning, grov misshandel, olaga frihetsberövande och ofredande.
Mannen, som är 50-årsåldern, nekar och hävdar att allt är lögn.
Om han fälls riskerar han ett flerårigt fängelsestraff. Grov fridskränkning är det begrepp som används när någon systematiskt kränker en närstående. För både grov fridskränkning och grov misshandel är maxstraffet sex års fängelse.
Rättegången inleds i nästa vecka i Varbergs tingsrätt.
