Lewis Hove är rädd och förtvivlad. Han ska utvisas till sitt hemland Zimbabwe. –Där ställs jag till svars för vad min pappa gjort. Det känns som att jag måste förneka honom.
Lewis Hove, 26 år, har bott på asylboendet Alkoven i Gällared i nio månader. Han kämpar för att skaffa sig en tillvaro i Sverige. Men hans situation ser mörk ut. Nyligen kom beskedet från migrationsdomstolen att domstolen inte ser några hinder för att Lewis Hove skulle kunna återvända till Zimbabwe.
Lewis Hove har överklagat till Migrationsöverdomstolen. Han har stöd i sin kamp för att få stanna i Sverige av Olof Ringdahl, kyrkoherde i Gunnarps pastorat.
–Jag vet inte vad jag ska göra. Jag känner mig maktlös. Förr kunde vi gömma flyktingar, det går inte i dag, säger Olof Ringdahl.
Han anser att domstolen inte tagit hänsyn till att Lewis Hoves far, författaren och poeten Chenjerai Hove, tvingades lämna sitt hemland på grund av förföljelser och trakasserier. Han avled i Norge för en tid sedan. De senaste 15 åren har han inte kunnat vistas i sitt land utan flyttade han runt i Europa. Lewis Hove och Olof Ringdahl är övertygade om att Lewis Hove råkar illa ut om han återvänder till Zimbabwe.
–Jag vill inte gå mot lagen och myndigheternas arbete. Det som gör mig upprörd är att man inte har rätt version av Lewis Hove och hans familj.
Lewis Hoves mamma är den enda släktingen som finns kvar i Zimbabwe.
–Migrationsdomstolen säger att det inte finns några bevis på att jag är hotad, säger Lewis Hove.
Han är övertygad om att han kommer att få problem om han tvingas återvända. Redan sista tiden i Zimbabwe trakasserades han av myndigheterna. Han blev av med den rörelse han drivit i många år.
–Min pappa var författare och poet. Hans texter var regimkritiska.
Olof Ringdahl:
–Jag kan förstå hur myndigheterna resonerar i många fall, men inte denna gång. Man tar inte hänsyn till omständigheterna, utan tar parti mot Lewis. Hur man kan behandla någon som riskerar sitt liv på detta sätt?
Lewis Hove:
–Jag måste ta avstånd från vad min pappa och det han stod för. Men egentligen är jag mycket stolt över honom. Han kämpade för mänskliga rättigheter i Zimbabwe och för kvinnors rättigheter. Det är inga självklarheter i länder i tredje världen. Han var stark och vågade opponera.
