Ger inte upp. Rose-Marie Asplund, med katten Morris, hoppas på en andra chans. Bild: Sara Fridholm
Ger inte upp. Rose-Marie Asplund, med katten Morris, hoppas på en andra chans. Bild: Sara Fridholm

Kroppen stöter bort hennes nya lungor

För drygt två år sedan fick Rose-Marie Asplund nya lungor, men kroppen har börjat stöta bort de nya organen. Nu står hoppet till en ny transplantation.

ANNONS
|

Ett samtal från Sahlgrenska sjukhuset i Göteborg i augusti för två år sen räddade Rose-Marie Asplunds liv. För då kom beskedet att de hade hittat lungor som passade, och Rose-Marie skulle genom transplantationen få en andra chans i livet.

Det första halvåret efter operationen mådde hon mycket bättre och kunde andas utan syrgas samt gå till macken för att handla utan några problem. Men eftersom hon åt tabletter som gjorde hennes immunförsvar näst intill obefintligt så råkade Rose-Marie ut för en dubbelsidig lunginflammation.

– Jag fick ingen luft och höll på att dö. Läkarna fick rädda livet på mig, säger hon.

ANNONS

Rose-Marie Asplund, 56, drabbades också av bältros, som hon fortfarande inte har blivit kvitt. I april fick hon dessutom kotkompression, som innebär att en eller flera ryggkotor pressas samman, och i september tvingades hon till operation.

– Jag har gått ner tio kilo sen dess för min mage mår inte bra av all antibiotika och kortison.

Rose-Marie Asplund har nu också fått reda på att kroppen stöter bort de nya organen, vilket ungefär hälften av alla som är transplanterade drabbas av. Hon vågar inte planera sitt liv så långt fram, utan tar en dag i taget. Och nu står hoppet till att hon får göra ytterligare en lungtransplantation.

– Jag blir bara sämre och sämre, och lungkapaciteten kommer inte att bli bättre. Jag hoppas kunna få en chans till, förklarar hon.

Men för att Rose-Marie ska få nya lungor så måste hon bli ännu sämre, samtidigt så får hon inte vara så dålig att hon är sängliggande.

– Hjärtat får inte bli för dåligt, utan jag måste hålla i gång rörelseapparaten så att jag klarar av en transplantation.

När det är hög luftfuktighet ute har Rose-Marie svårt att andas och det räcker med att gå några meter inne i huset på Arvidstorpsvägen för att hon ska behöva sätta sig ner och hämta andan. Varje dag äter hon mellan 15–20 tabletter, och även om hon skulle få en ny transplantation så är det mycket som ska stämma.

ANNONS

– De måste passa och stämma i storleken, som tur är så har jag en vanlig blodgrupp. Och om det skulle funka så får man i bästa fall tio år.

– Jag har varit med om så mycket och jag har kämpat så det vore skam att ge sig nu. Det är jättejobbigt ibland och när det är som i dag kan jag inte ens gå till brevlådan och hämta posten.

Och familjen betyder allt för Rose-Marie Asplund.

– Hade jag inte haft mina barn och barnbarn hade det varit mycket jobbigare. De är hemskt viktiga för mig och katterna också, de gör att jag mår bättre.

ANNONS