Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

Kräfttrålning med <nobr>Eva-Marie</nobr>

Åskan har hängt i luften hela dagen men nu på kvällen är det lugnt och väderutsikterna goda. Eva-Marie av Glommen, FG 137 löper ut från fiskhamnen. Det är säsong för havskräftor och stor efterfrågan med bra priser. FLER BILDER
Men i djupet finns också en annan jägare, torsken, som vill festa på läckerheterna. Dessvärre följer några av dem med upp i trålen.
- Det där är en rejäl middag för 4 - 5 personer, säger skepparen Jörgen Andersson med återhållen vrede när han just har slängt i en torsk på drygt sex kilo.
HN fick en sällsynt möjlighet att följa med ut på Kattegatt för att skildra villkoren för dem som levererar läckerheterna till festborden.
- Blåser det mer än 13 meter per sekund går vi inte ut, förklarar Jörgen och hans kompanjon Erland Johansson nickar instämmande.

Nej, lilla Eva-Marie är inte konstruerad för att stäva i kuling och ännu hårdare vindar. Hon är i första hand byggd för kustfiske i Kattegatt, men Jörgen och Erland räds knappast rejäl sjögång.
- Det blir ju inte så bra fiske när det blåser hårt, säger Erland på sin särpräglade Glommendialekt som även kompanjonen Jörgen uttrycker sig på. Ibland är det inte alldeles lätt att direkt förstå vad de säger.

Vid 20-tiden kastar vi loss och då har nästan hela Glommenflottan på tiotalet fiskebåtar löpt ut. Den lite mindre Eva-Marie med sitt röda skrov och den vita överbyggnaden fiskar på närmare håll vid Lilla Middelgrund och dit är det cirka en timmes gångtid.
När vi passerar vågbrytaren ringer Erland Kustbevakningen och meddelar att Eva-Marie är på väg ut för att fiska havskräftor och väntas anlöpa fiskehamnen vid åttatiden i morgon.
- Man får inte missa det för då kan det bli rättsliga påföljder, förklarar Erland och Jörgen allvarligt.
Som de flesta fiskare känner de sig väldigt påpassade av myndigheterna som politikerna inom EU gett i uppdrag att övervaka fisket.

Vi ser förväntansfullt hur månen börjar visa sig på himlen och blir det klart väder kan fångsten bli riktigt bra. Forskarna, som inte alltid är så populära i Glommen och andra fiskesamhällen, vet ännu inte riktigt varför havskräftorna är mer aktiva vid månsken. De som har praktisk erfarenhet, fiskarna, vet att det är så och passar på att lägga ut trålarna.
Så gör även Eva-Maries besättning vid 21-tiden och nu får trålen släpa runt på bottnen till sextiden i morgon. Det mörknar och månen reser sig nu majestätiskt på himlen, skenet glittrar på Kattegatts yta.
- Det ser lovande ut, i går var det klart väder och då fick vi 115 kilo havskräftor, säger Jörgen hoppfullt.
Strax därefter går han till kojs och Erland övervakar trålningen till tretiden då det är hans tur att törna in efter att ha purrat Jörgen.

Det händer inte så mycket de närmaste timmarna - trålen släpar runt och fångar in havskräftor och en del annat. Erland kollar på skärmarna att den följer de färgmarkerade linjerna på 30-40 meters djup och inte kommer för nära undervattensklippor eller går ner i djupgravar. Vrak och andra hinder kommer upp som en röd varningsmarkering på den digitala radarskärmen.
De båda Glommengrabbarna och kompanjonerna Jörgen och Erland har jobbat ihop ett bra tag nu med att få inkomst ur havet. Deras sammanlagda tid i yrket är närmare 70 år.
Erland är 60 år och ser fram mot pensionen och mer umgänge med fru Eva och dottern samt de båda sönerna. Han har lyckats hålla sig fri från krämpor och olyckor - nja, han fick ett tungt rör på högerfoten en gång, ett par tår står lite konstigt - och befarar inga fritidsproblem. Fiskehamnar har alltid uppgifter åt pensionärer.
Men sönerna är inte intresserade av att bli fiskare. Än så länge.

Under Erlands karriär på havet, som han började för 45 år sedan - 1961 - har mycket förändrats. Fiskbestånd, båtar, utrustning, bestämmelser, territorialvatten, priser etcetera.
- När jag började ombord hade vi kokskaminer för värme, berättar Erland med en lätt rysning.
En man var tvungen att hela tiden stå vid rodret. Det blev många tunga lyft - i halkan och när sjöarna slog in över däck, särskilt under råkalla höst- och vintermånader med ibland kraftig sjöhävning.
Nu sitter han i den rötmånadskvalmiga hytten på Eva-Marie och styr autopiloten med tårna medan han granskar dataskärmarna för satellitstyrt ekolod och digitalt sjökort. Bland det enda han inte kan se är om det finns något i trålen, men sådan elektronik är säkert på gång.

• Har du haft anda jobb än det här?

- Jo, jag prövade på Hannells en gång men stod bara ut i tolv dagar, säger Erland med ett buspojksaktigt leende.
Nej, trots ibland hårda väderförhållanden och ekonomiska bekymmer vill han inte byta friheten som fiskare med fabriksjobb. Likadant känner den 41-årige Jörgen som redan 16 år gammal gick till sjöss för att fiska. Han har prövat på att bo i stan (det vill säga Falkenberg) ett halvår, men fick nog. Så hustru Marie och dottern samt de båda sönerna får ha honom hemmavid, men ibland kan det kännas lite oroligt när han är ute på havet, ibland i södra Östersjön med sina hårda vågor.
Barnen ska först gå färdigt skolan innan de tar ställning till att leva som fiskare, tycker han

• Vad tänker du göra när Erland går i pension?

- Jag får hitta en ny kompanjon eller sälja, säger Jörgen lite dröjande.
Perspektivet för framtiden är inte sådär alldeles säkert. Både han och Erland tjänar visserligen ganska bra och behöver inte slita varje dag, men politikerna utfärdar ständigt nya bestämmelser utifrån vad havsforskarna har kommit fram till. Resultat och bedömningar som fiskare många gånger starkt ifrågasätter.
- Blir det vindkraftverk på Skottarevet och Middelgrund försvinner fisket i Kattegatt, tror Jörgen om vindkraft till havs. Han menar att fisken och skaldjuren störs av ultraljuden och framhåller särskilt Ätranlaxen som kan störas av elkablarna in till land.

Med en hänförande soluppgång över Halland som bakgrund börjar dagens viktigaste arbete ombord på FG 137 Eva-Marie. Trålen ska tas hem.
När den töms i luckan på fördäck ner i sorteringsbaljan har både torsk, vitling, rödspätta och slätvar samt en massa småskäddor följt med. Det är tydligen oundvikligt trots sorteringsgaller (rist) som ska minska bifångsterna. Det som däremot går att undvika, menar upprörda fiskare, är att värdefull bifångst som torsk slängs tillbaka i havet.
- Det där är en rejäl middag för 4 - 5 personer, säger Jörgen med tillbakahållen vrede sedan han har slängt i en grann torsk på cirka sex kilo. Den sjunker som en sten ned till botten och dess död har varken tjänat människan som föda eller trutarna - därtill är den för tung.

Det EU-föhandlade kvotsystemet är boven, det vill säga att fiskarna inte får föra i land mer än en viss mängd torsk per år, men nu ska man - som HN tidigare rapporterat om - göra försök med havdagar. Det innebär att båtarna tilldelas ett visst antal fiskedagar per år och då får föra i land allt de fångar, efter förslag från fiskarna.
Jörgen och Erland sorterar havskräftor och fisk för hand under morgontimmarna och håller samtidigt via skärmarna nere i lastrummet koll på kursen och radarn.
Det blev 108 kilo havskräftor den här natten. Erland och Jörgen är nöjda, men det hade blivit mer om inte moln och lätta regnskurar hade skymt månen.
Vid åttatiden anlöper vi Glommen och landar fem 20 kilos lådor med havskräftor. Jörgen och Erland får cirka 120 kronor kilot, men priset faller under hösten. Lådorna körs in i kylrummet på Glommens fisk i väntan på transport till Göteborg. Nästa morgon auktioneras de ut i Fiskhamnen.

Fler nyheter om Falkenberg hittar du här

De senaste lokala bostadsköpen hittar du här