Pensionatet byggdes 1934 och hade i alla fall inledningsvis, som på den gamla bilden, både kaffeservering och kiosk. Fru Runis Floberg hette damen som ägde och drev anläggningen i flera decennier. Där gavs också möjlighet att hyra intilliggande badstugor under semestervistelsen.
Under andra världskrigets dagar var Falkhyddan bespisningslokal för de militärer som var förlagda till Skrea strand – och ska vi tro den lokale historieskildraren Erik Kylén så fick Falkhyddan då smeknamnet Sillhyddan eftersom kosten uppfattades som enahanda.
Tidens tand har bitit huset, som under senare år ibland varit flyktingförläggning, ibland hyrts ut till tillfälliga gäster, ibland hållits stängd.
Men nu då? Tja, de båda fastighetsägarna Jonson har vi inte lyckats nå kontakt med, så exakt hur de tänker sig framtiden vet vi inte.
Men alldeles klart är att den stora tomten numera är uppdelad på flera. Fastigheten är sedan ett par år tillbaka styckad i sju mindre, vilket öppnar vägen för en försäljning av tomterna med den byggrätt som därmed ingår, med högst sju eller åtta meter till taknocken. Tomterna understiger inte 400 kvadratmeter och högst en tredjedel av tomtytan får upptas av byggnaden.
Permanenta bostäder eller fritidsbostäder är kanske det i sammanhanget mest troliga, men detaljplanen medger även handel, hotell, vandrarhem, servering. Dock får inte verksamheten vara störande för omgivningen.
Nu är i alla fall Falkhyddan ett minne blott, och detaljplanens regler kan i alla fall ge en aning om vad som kan väntas.
Och den som vill försjunka i nostalgi kan till exempel lyssna till Göran Jönsson i Skrea som har minnen av Runis Floberg:
– Ja, hon var en dam och en krutgumma. Vi bodde grannar på 1970-talet på Nygatan i Falkenberg där hon hade en lägenhet. Vi delade tidning och hon tog den först och ibland somnade hon vid läsningen, så det dröjde innan jag fick del av nyheterna.
– Men annars cyklade hon varje dag ner för att titta till Falkhyddan. Hon ville göra det mesta själv, reparationer och annat, så därför lånade hon av mig verktyg, då jag på den tiden jobbade på Televerket.
– Hon bjöd också in oss till sin lägenhet, dukade elegant med silversbestick och finporslin och öppnade en burk ansjovis och ställde fram knäckebröd. Inramningen var påkostad, innehållet i måltiden lite enklare, berättar Göran Jönsson.
Tack och adjö till Falkhyddan – en enkel standard med vacker inramning!
