Köinge är litet men långt ifrån någon vit fläck på den halländska kartan eller okänd bland landets schlagerelit. Orten har ett par hundra invånare och starka band med närliggande Okome och Svartrå. Att artister som Jan Johansen, Thomas Di Leva, Tommy Nilsson och Hasse ”Kvinnaböske” Andersson på senare år valt att hålla konserter i just Köinge, har dock sin speciella förklaring.
– Skälet är helt enkelt att vår bygdegård är större och rymmer dubbelt så mycket folk, drygt 300, som den i Okome, säger Martin Johansson, mjölkbonde som driver den ekologiska gården Stommen, belägen nästan mitt i Köinge.
Falkenbergs inland är vackert med skogsbygd och böljande åkerlandskap. Antalet lantbruk blir dock tyvärr färre och färre.
– För bara tio år sedan fanns här i närområdet ett 20-tal mjölkbönder. I dag är siffran nere i fem, det känns lite tragiskt, tycker Martin.
2004 övertog han gården ihop med sin pappa, Bengt Johansson, men har nu själv ansvaret för firman och besättningen på 65 mjölkkor.
– Sedan två år nöjer jag mig med rollen som vd, det vill säga ”verkställande dräng”, skrattar Bengt, som gärna rycker in och hjälper sonen med de dagliga sysslorna.
Stommen är en anrik gård, förr i kyrkans ägo, men friköpt och tillhörande Martin Johansson, som arbetar och bor på den ekologiska mjölkgården med sambon Johanna Ivarsson.
– Mjölknäringen är inte lika lönsam som förr och att vara mjölkbonde är många gånger slitsamt. Men det är också en skön livsstil som jag har vuxit upp med och som jag trivs med. Jag skulle nog ha svårt att tänka mig att jobba med något annat, säger han.
Produktionen på gården ligger på cirka 500 ton ekologisk mjölk/år. Utfordringen av djuren sker med enbart egenproducerat foder. Efterfrågan på kravmärkta produkter och ekomjölk är positiv. Gården består av 120 hektar, varav merparten är arrenderad mark. Nyligen investerades 1,2 Mkr i anläggningen då man installerade en ny mjölkstation/grop där 20 kor kan mjölkas samtidigt.
– För oss är det en stor satsning som inte minst innebär en förbättrad arbetsmiljö. Investeringen innebär inte att vi ska skaffa fler mjölkkor, vi har det antal som är lagom för den här arealen och de göromål som en person hinner med och klarar av på en arbetsdag, säger Martin Johansson.
Lagom är (ofta) bäst, men hos Köinge Lantmän trycker man på gaspedalen och är under tillväxt. Under de senaste fem åren, sedan man kompletterat det befintliga sortimentet med byggmaterial, har omsättningen ökat med ungefär 20 procent, till 18 Mkr.
– Trenden är positiv, konstaterar föreståndaren Jesper Christensen. Antalet lantbruk minskar i bygden men genom att erbjuda ett större utbud av varor än tidigare har vi breddat kundkretsen som består av bönder, företagare och inte minst privatpersoner och som är villaägare.
– Nedläggningarna av bygghandeln i Okome och Granngården i Tvååker har stärkt vår marknadsandel, tillägger Pelle Olsson, stf föreståndare.
Den lokala kooperativa lantmannaföreningen bildades redan 1902 och är en av Sveriges äldsta. Fyra anställda sköter affärsverksamheten som i praktiken erbjuder alla förnödenheter man kan tänka sig (utom livsmedel och spannmålshantering). På gårdsplanen har man även initierat en torghandel varannan torsdag. Det så kallade Köingetorget har blivit en uppskattad träffpunkt som ger plats åt lokala producenter och försäljare. Med finansiellt stöd av Sparbanken ska Köinge Lantmän och hembygdsföreningen ordna bodar som kan användas i samband med torgdagarna.
Tvärs över länsväg 154 ligger Köinge radio- och tv-affär som tack vare en idog ägare och teknisk tv-reparatör i Lennart Svensson, lyckats överleva alla tekniska nymodigheter och digitala påhitt som internet…
– Ska ni skriva om mig i tidningen? Jag är ju bara en vanliga ”bonnapojke” från Lustorp, säger han när vi besöker honom strax efter öppningsdags kl 9.
Lennart har blivit 74 år men har inga planer på att slå igen butiken. Tre dagar varje vecka håller han öppet. Han varken vill eller behöver jobba övertid.
Antalet kunder är skiftande.
– Ibland kan det komma uppåt fem kunder på en och samma dag. För ett tag sedan hade jag nog 15, förresten.
1970 var året då den före detta teleteknikern tog steget, blev egen företagare genom att överta radio- och tv-affären.
– Jag köpte rubbet, både firman och fastigheten, och flyttade in med min fru Stina på övervåningen. Vi har det bra. Jag trivs med jobbet, tekniken och kundkontakten. Som mest hade jag fem anställda. Sedan sex år är jag egenföretagare och sysslar med det här mest som en hobby.
– Det är inte många som bryr sig om att reparera sina söndriga tv-apparater utan de köper nya istället. Men fortfarande händer det att någon vill ha hjälp att få något lagat eller behöver ett nytt nätverkskort. ”Tjock-tv”-tiden är förbi. De är tunga och det är inte lönsamt att laga dem. En trend bland många unga är att vilja renovera sina föräldrars gamla musikanläggningar och grammofoner för att kunna spela vinylplattor.
– Det händer också att folk som passerar Köinge stannar till och lämnar in en pryl som behöver lagas eller ett klockbatteri som ska bytas för att sedan återvända på hemvägen från Ullared…
47 års företagande som radio- och tv-handlare är onekligen imponerande. Om klockan tickar på i samma pålitliga takt blir det 50-årsjubileum om tre år.
– Vid sidan av försäljning över disk har mycket av arbetsuppgifterna bestått av service, reparationer och installationer, som uppsättning av antenner och paraboler, säger han och visar runt i verkstaden och lagret som är fyllt av kablar, transistorer, remmar, reservdelar och verktyg av alla de slag.
Utanför verkstadsfönstret ligger det nedlagda mejeriet och Lennart Svensson pekar ut var Pyttebanan gick, en smalspårig järnväg som fanns mellan 1894 och 1959 och destinationerna Falkenberg-Limmared.
Av förklarliga skäl och i skuggan av gigantiska Gekås tolv kilometer österut, är det ett begränsat utbud av handel som förekommer i Köinge. Förr fanns här bland annat flera livsmedelsbutiker, en charkuterist och bensinmack. Fabriksförsäljningen av kjolar, genom företaget Köinge Modell AB, upphörde för länge sedan. Lokalen i den luggslitna gula fastigheten ovanför den branta backen fungerade en tid som skola. Numera ägs huset av en konstnär.
Denis Gavois på Lunnagård kan betraktas som både konstnär och möbelsnickare. Fransmannen har bott i Sverige i 35 år. Hans hantverk är något utöver det vanliga. Under samma tak som keramikern, tillika sambon, Annica Broberg tillverkar han även gunghästar av lövträ, viktorianska och mer traditionella på medar eller hjul.
– Jag kan inte riktigt förklara varför, men gunghästar fascinerar mig, de är så vackra och tåliga och påminner om en svunnen tid, kanske min egen barndom, funderar Denis.
Tjocka plankor utgör stommen till hans gunghästar. Han limmar, pluggar, sågar, svarvar och snidar.
– Varje gunghäst består av 23 bitar som byggs i etapper och formas efter mitt eget tycke eller kundens önskemål, säger han. Att tillverka en gunghäst tar cirka tre veckor på heltid. Läderarbetet, målningen och dekorationerna är också tidskrävande. Det kan bli uppåt 20 lager med färg, lack och krackeleringar innan allt arbete är klart.
Dennis Gavois företag heter Boklek och Le Rocking Horse. Hans gunghästar är populära. Så populära att han kan kalla sig kunglig hovleverantör. Ett av uppdragen kom nämligen från kungahuset när riksmarskalk Svante Lindqvist hörde av sig och ville beställa en gunghäst som doppresent till prinsessan Madeleines dotter Leonore.
– Tyvärr var tidsmarginalen för kort. Jag hann inte göra någon ny häst men jag bidrog med sadel, stigbyglar och betsel och grimma av läder till en annan gunghäst som fanns på slottet och som man renoverade, berättar Denis som, inom parentes nämnt, en period bott i den franska staden Pau varifrån Bernadotte-släkten faktiskt härstammar.
Men det är en helt annan historia än denna lilla betraktelse, som handlar om näringslivet i en gemytlig liten ort på den halländska landsbygden.
Texten har tidigare varit publicerad i Hallands Affärer.
