Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

1/10

Granarna bröts som tändstickor

Skogen föll som plockepinn till marken för tio år sedan. För skogsägare blev stormen Gudrun en chock och ett uppvaknande. Skog måste skötas annorlunda för att stå emot framtida kraftiga oväder.

Bilen far fram på labyrintiska skogsvägar. Ibland är skogen mörk, med pelare av gran som pekar mot himlen, ibland tät av snår och halvvuxen gran. Stormen Gudruns framfart går att läsa i naturen. Skogsägare Anders Treschow pekar mot ett område. ”Allt detta ska huggas ner. När ska vi göra det?” frågar han produktionsledare Lennart Jönsson.

De båda minns stormen Gudrun som i går. Anders Treschow var på hockey i Malmö. Vis av sin fars lärdom från stormen 1969 ringde han sin entreprenör och bad om hjälp med virket när de uttryckte oro för vädret på radion.

Hur illa det skulle bli förstod han inte då. Hockeymatchen bröts senare när taket gungade. Anders blev stoppad på motorvägen av en polisman som knappt kunde hålla balansen i stormen. Morgonen efter kom han hem. Vid Abilds kyrka såg han åkrar som inte gått att se förut. Skogen var borta!

– Det var helt nedplattat. Jag fick krypa över träden i allén för att komma hem. Det var då jag insåg att det hade gått åt pepparn, säger Anders Treschow.

Det var tufft att ge sig ut i skogen och se. En före detta produktionsledare som ringde honom från skogen grät när han såg följderna.

Närmare 30 års arbete var borta.

– Effekten var att man helt tappade orienteringen i skogen. Jag körde på vägar där jag normalt sett var mycket, men topografin stämde inte. Jag kände inte igen mig, säger Lennart Jönsson.

Chocken övergick i rationalitet. Skogen måste tas om hand innan insekterna gjorde det. Grannar och skogsägare samverkade för att hitta maskiner och köpare till virket. Entreprenörer kom från Jämtland, Dalarna, Italien och Tyskland. Ett stort hyreshus blev entreprenörhotell.

På Hjuleberg arbetade tio arbetslag för att ta hand om den 110 000–115 000 kubikmeter stormfällda skogen. Inte nog med att det låg rotvältor fyra meter upp i luften. De måste kapas så att de inte kunde rasa ner över röjaren.

Maskinerna kan inte kapa träd som ligger, det måste ske manuellt med motorsåg.

– Det är ett otroligt farligt arbete. Träden ligger i spänn. Det kan bli en enorm snärteffekt. Den som gör det måste ha blick för att stämma av åt vilket håll stammen är spänd, säger Lennart Jönsson.

Det tog åtta månader att röja skogarna på Hjuleberg. Lastbilar gick i skytteltrafik, någon räknade ut att det gick 3 000 lastbilslaster från Hjuleberg med stormfälld skog. Anders Treschow var stormförsäkrad och investerade en stor del av pengarna i ny skog.

Gudrun förde inte bara med sig mörker utan också skratt, grannsamverkan och möten med andra kulturer.

Skogsbruket har också anpassat sig. Skogar planteras glesare än tidigare och med fler nya sorter. Mer lövskog får vara kvar. Röjning sker tuffare för att man inte ska få för kompakta bestånd. Gallring sker tidigare, rötterna får bättre tillväxt och blir därmed mer stormhärdiga.

Jan-Erik Bengtsson på Li hade 220 hektar skog. På hans fastighet blåste det ner 8000–9 000 kubikmeter. Också han var stormförsäkrad – till skillnad från flera grannar som fick stora ekonomiska förluster. Synen morgonen efter stormen hade han aldrig kunnat föreställa sig. Han hade upplevt stormen 1969, men säger att den var ingenting jämfört med Gudrun.

– Det var mycket ungskog som fördärvades och det var svårt att se. Jag fick krypa under träd för att se hur det såg ut längre in i skogen.

Jan-Erik Bengtsson stod inför ett generationsskifte. Försäkringspengar, regeringens ersättning med 50 kronor per kubikmeter stormskadat virke och stöd för underhåll av skogsvägar var välkommet.

– Jag skäms inte för att säga att vi gick vinnande ur detta ekonomiskt sett, men inte känslomässigt.

Gudrun, Per, Simone med flera stormar har avlöst varandra och gjort skogen känsligare. Snytbaggar angriper plantorna. De stora kalhyggena efter Gudrun gav dem en chans att etablera sig, tror Jan-Erik. Så fort det blåser tänker han på hur mycket skog som kan rasa. Den tanken fanns inte innan.

– Men tillväxten har varit bra. Tiden läker alla sår, det har gått väldigt fort i skogen, säger Jan-Erik Bengtsson.

Fler nyheter om Falkenberg hittar du här

De senaste lokala bostadsköpen hittar du här