Den som kör vägen från Askome mot Gällared kan efter några kilometer vika av och följa skylten ”Ekomuseum Yngeredsforsen”. Där kan man sedan kliva ur bilen och få sig en fascinerande promenad och lektion i Ätrans kraftverkshistoria.
Det var här vid Yngeredsforsen som fabrikör Mauritz Hansson vid ingången till 1900-talet hade storartade planer: här skulle ett industrisamhälle växa fram. Men penningproblemen hann ikapp honom. Av planerna blev inte mycket mer än det kraftverk som stod färdigt 1907. Då hade industri- och finansfamiljen Wallenberg blivit ägare till det, framförallt eftersom man kunde koppla ihop kraftverket med sin egen energikrävande pappersindustri i Mölndal.
Men långt senare, i början på 1960-talet, byggdes ett nytt kraftverk i Boaforsen någon kilometer längre upp i Ätran, det som kallas Yngeredsfors 2, numera ägt av Eon. Där leds vattnet ner i tunnel för att ge bästa turbineffekt och släpps ut igen en bra bit längre ner.
Därmed uppstod Döda fallet, en längre torrlagd sträcka vid den gamla uttjänta kraftstationen i Yngeredsforsen. Fundamenten och ruinen efter kraftverket står fortfarande kvar.
Nu undrar ni varför vi tjatar om denna gamla historia.
Jo, det beror på att Thore Gotthardsson, kunnig om bygden, ringde. Han tyckte att vi skulle ta en sväng förbi Döda fallet och knäppa några bilder.
– För Döda fallet lever igen!
Det hade han rätt i. Det händer ibland vid höga vattenflöden att man måste lätta på trycket genom att släppa på vattnet även i det som mestadels är en torrlagd fåra.
Och nu, när snösmältning och regn har hjälpts åt för att fylla Ätran till brädden, så är Döda fallet ett verkligt brusande skådespel. Vattnet forsar fram som i historiska tider.
Frågan är väl om vi får vänja oss vid det, om klimatförändringen leder till ännu mer nederbörd.
