Några barn sa till sina kompisar att Ibrahim kommer. ”Ibrahimovic?” svarade de andra.
Nej, det var inte Zlatan men väl Ibrahim Baylan (S), Sveriges samordnings- och energiminister som anlände till Sloalyckan.
Och visst var han nästan lika populär som en fotbollsstjärna. Mobiltelefonerna åkte fram för selfies och inne i lokalen möttes han av applåder.
Han la undan mikrofonen och talade till de nyfikna åhörarna med ljudlig stämma. De fick höra om hans resa från sydöstra Turkiet där han växte upp utan el, vägar och rinnande vatten.
Hur han anlände till Sverige som tioåring med ett hjärtfel. Han genomgick omgående en hjärtoperation och fick upp ögonen för det svenska samhället.
Men uppväxten i förorten Botkyrka var tuff. Många av kompisarna blev tungt kriminella. Ibrahim Baylan ville dock annorlunda. När han bestämde sig för att utbilda sig i Umeå möttes han av många kritiska frågor.
– Du kan väl steka hamburgare utan högskoleutbildning, sa de. Ingen hade tänkt på att utbilda sig där jag växte upp, säger han.
Han kan se likheterna mellan Botkyrka och Sloalyckan.
– Jag känner igen frustrationen då de känner av de ökade skillnaderna och ojämnlikheterna som finns. En känsla av orättvisa och det går inte säga att det är fel.
Vad tycker du om det?
– Jag är fullständigt övertygad om att det går att åtgärda. Det var därför jag var så otroligt noga med att få ut att man måste engagera sig.
Det är ett område med en hel del problem, vilka konkreta åtgärder finns det för att förbättra situationen?
– Att på kort sikt se till att stärka upp polisen. Att ändra lagarna så att brott beivras. Det här att brott sker men inget händer, det hör jag alldeles för ofta.
– Där gör regeringen stora insatser, både i budgetar och lagförändringar.
Ibrahim Baylan menar också att man måste förstärka skolorna för att nå fram till de som riskerar att hamna på fel sidan av lagen redan i tidig ålder.
– Men det absolut viktigaste är att stötta de föräldrar som inte har koll på vad deras barn gör, säger Ibrahim Baylan.
Hur gör man det?
– Det finns några lovande projekt, att man redan från mödravårdscentralen fortsätter att följa upp föräldrarna. På det viset kan man stötta dem så de kan ta sitt ansvar. För när polisen knackar på har det ofta gått för långt.
