1. ”Det är John Patrick Madden!”
Den 53-årige byggnadsarbetaren John Patrick Madden ramlade 1958 ner från en byggnadsställning vid ett hotellbygge i Miami i Florida. Han skadade sig illa, låg i gips i åtta månader och kunde inte fortsätta sitt långa yrkesliv som byggjobbare i bland annat New York. Att han över huvud taget överlevde berodde förmodligen på att ett palmträd tog emot och dämpade fallet.
Två år senare, 1960, avled John Patrick Madden i en massiv hjärtinfarkt.
– Det är han som är mannen i mitten av bilden, med cigarrett i munnen och en lunchlåda i knäet, säger hans dotterdotter Tracy som vi lyckas spåra upp via nätet för en mejlkonversation.
– Min morfar pratade om bilden under sin livstid och den fanns också i familjens hem när min mor var liten. Min morfar kände också fotografen Mr Ebbets, skriver Tracy från sitt hem i Michigan, USA.
Hon pekar alltså ut mannen på bilden, inte som John Johansson från Okome, utan som John Patrick Madden, född i USA men med rötterna på Irland.
Alltför många gör anspråk på att vara släkt med männen på balken, så Okomebornas närvaro är en sannolikhet som krockar med andra. Redan i reportaget den 5 januari påpekade vi också att Albin Svenssons, ”Julles-Albins”, identitet har ifrågasatts, eftersom en Claude Stagg från Newfoundland har angetts som en alternativ möjlighet.
2. På ett tak i Okome.
Och låt oss för en stund plocka ner byggjobbarna från New Yorks skyskrapor till ett hustak i Okome i Halland. Se bilden! Julles-Albin, Albin Svensson, har precis kommit hem från USA. Här är han närmare jorden och lägger papptak på Erik Anderssons funkishus i Okome. Erik Andersson var kombinerad foto- och cykelhandlare och det är förmodligen han som tagit den välkomponerade bilden med Okome kyrka i bakgrunden. Året var 1935.
Alldeles bredvid Julles-Albin på taket sitter Robert Johansson, han som åkte hem redan 1931 från USA efter att ha varit med om att bygga Empire State Building upp till 84:e våningen. Han var garanterat inte med på den klassiska bilden från Rockefeller Center, men vi porträtterade honom i förra reportaget eftersom han hade haft så mycket att berätta om emigrant- tiden. Slagfärdigt konstaterade han: ”Jag började min yrkeskarriär med att bygga Empire State Building och slutade den med att riva hönshus i Okome.”
Här befinner han sig någonstans däremellan, på taket till ett tvåvåningshus i Okome.
3. Många utvandrade från Okome
Redan vid en hemvändardag i Okome 2008 spreds uppgiften om Okomebornas närvaro på den berömda bilden från Rockefeller Center. En som blev intresserad var Åke Skoglund, systerson till Julles-Albins sambo Anna Svensson.
– Han sökte bevis för att det verkligen var Julles-Albin på bilden, men kom väl inte så långt. Men han samlade på sig mycket kunskap om honom, säger Peter Skoglund om sin far Åke som gick bort förra året.
Historien om Julles-Albin visar vilken utvandringsbygd lilla Okome var på 1920-talet. Albin Svensson från Välasjö i Okome hade fem syskon och alla utvandrade till USA. Bara Albin återvände till Okome, där han så småningom övertog familjegården. 1951 åkte Albin tillbaka till USA, bland annat för att kvalificera sig för amerikansk pension men också för att träffa gamla utvandrade vänner.
Alltför tidigt, redan vid 57 års ålder 1954, avled Albin Svensson, Julles-Albin.
En annan utvandrare i Okome var Rudolf Carlsson, fast han blev inte byggjobbare. Han utvandrade 1927 och försörjde sig i sex år som gjuteri- och jordbruksarbetare i Connecticut innan han kom tillbaka med ett kapital så att han kunde starta Okome Bilstation, sedermera Okome Buss.
– Han berättade mycket om sin tid over there, för honom var det en händelserik period då han gjorde många nya bekantskaper men mest umgicks med övriga Okomepojkar, säger Ingrid Nordquist i Lidköping.
Rudolf Carlsson var hennes far.
4. ”Det finns en stolthet . . .”
Även om de anhöriga är helt övertygade så kan vi inte med absolut säkerhet slå fast att John Johansson och Albin Svensson verkligen sitter på balken på den klassiska bilden. Men vi vet ändå med säkerhet att de jobbade i New Yorks skyskrapor som snickare.
Seán Ó Cualáin är den irländske filmare som nyligen gjort en dokumentärfilm om den välkända bilden, ”Men at Lunch”, och som konstaterat att de flesta identiteterna faktiskt är osäkra. Men anledning av uppgifterna från Okome har han sagt till en svensk-amerikansk nättidning:
”Det finns skiftande uppfattningar om identiteterna, men det minskar inte kraften i fotografiet, utan gör den snarare starkare. Det finns en stolthet hos alla som hävdar att deras förfäder sitter på balken. För det här är en historia om elva arbetande män som försöker ordna mat för dagen till sig och sina familjer under depressionen”, säger Seán Ó Cualáin och tillägger att det är en feel-good-bild, en optimistisk bild.
Den amerikanska ekonomin var i djup kris 1932, när bilden togs. Krisen medförde att flera av Okomeutvandrarna kom hem igen när de inte längre hade jobb.
