Midsommarafton 1945 var min blivande fru och jag inbjudna till bröllop, och brudens föräldrar gav middag på Hantverksföreningens Restaurang som då drevs av källaremästare Oscar Hagström. Vid den stora hängboken i trädgården, som en gång hämtats från Dagsås, tog fotograf Märta Ågren bröllopsbilden av hela sällskapet.
Bara ett några decennier tidigare var det ”Brännvinskungen” O. P. Andersson som bjöd på middagar i samma festvåning. Men om han bjöd på sin Aquavit, som han givit namnet åt, eller annat till maten, är oss obekant. Denna sort av brännvin lanserades 1891 till Göteborgsutställningen.
1917, under första världskriget, köpte den rike O.P. Andersson en tomt i kvarteret Magistern av postmästare Malmgren. Här hade tidigare legat ett hus, men detta var nu rivet. O.P. Andersson lät på denna plats bygga sig ett magnifikt sommarresidens, som alltså senare blev Hantverksföreningens Restaurang. Arkitekten Ernst Torulf vid Nordiska Kompaniets Arkitektkontor i Göteborg anlitades för ritningarna. Bostadshuset placerades längs Västra Vallgatan, stall och ekonomibyggnader fick sin plats i östra delen av kvarteret åt Kungsgatan men dessa är sedan länge rivna. I garaget stod två flotta bilar och O.P. Andersson höll sig också med livréklädd chaufför. Han hade även fullblodshästar som ibland spändes för olika ekipage. Det förekom också att han tog sig en ridtur genom stan, i Påskbergsskogen eller andra omgivningar.
O.P.-epoken tog slut när residenset såldes till konsul Englund, innehavare av Varbergs Trikåfabrik. I mitten på 1930-talet köpte Varbergs Hantverks- och Industriidkareförening fastigheten.
Hantverket, som restaurangen i dagligt tal kallades, var ett populärt matställe under alla år.
Den siste restauratören var Ulf Gyllén, som tillsammans med sin fru Kerstin drev Hantverksrestaurangen i egen regi i runt 20 år efter att dessförinnan haft Östen Andersson som sin kompanjon i 15 år.
Sedan ett par år tillbaka äger nu en annan kändis fastigheten, nämligen ”Skokungen” Rolf Nilsson som installerat sig här med sin fru Christina. Därmed får man konstatera att ”Brännvinskungen” fått en värdig efterträdare till det ”herresäte” han lät bygga för över 90 år sedan.
