Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.

Den folkkäre Fiskargubben

På finrumsväggen i många svenska hem hänger Fiskargubben och Zigenarflickan inom glas och ram. Om det finns någon historisk koppling mellan detta omaka par är högst tveksamt, och om de räknas som konst eller usel hötorg får kultureliten träta om. Hur som helst är de populära, och det faktum att ingen vet namnen på vare sig modeller eller målare gör dem till ämnen för spekulationer.

Häromdagen talade jag med Hans-Erik Hansson, allvetare i ämnet Falkenberg och vad gäller Fiskargubben inte främmande för att mannen på tavlan är lotsförman Adolf Ekman från Sanddynevägen. Konstnären kan vara hans son John Ekman, lots liksom fadern och marinmålare dessutom.

I sammanhanget erinrade jag mig en intervju jag gjorde 1986 med Ethel Björk, maka till sotarmästare Nils Björk och barnbarn till Adolf Ekman. Hon berättade att Adolf var 80 år när han 1936 drog på sig sydvästen och gick till fotograf Linus Almqvist för att bli fotograferad. Med Almqvists porträtt som förlaga gjorde sonen John sedermera den berömda (och i tusental reproducerade) målningen av Fiskargubben.

Sägs det alltså. Och så är det förstås, om man är patriot och håller på Halland.

Linus lämnade bilden till en fotoutställning och vann första pris.

Mannen på tavlan har samma gråa skägg, väderbitna drag, pipa i mungipan och sydväst som gubben på tavlan. Ekman vänder dock ansiktet åt vänster, medan gubben på målningen är profilerad åt höger.

Ethel Björk berättade att hon såg tavlan första gången på en marknad några år efter det bilden tagits.  

– Nu har dom gjort en tavla av farfarsbilden, berättade hon vid hemkomsten.

 Bohusläningarna håller på sitt, nämligen att det är fiskaren Johan ”Karlse-Johan” Karlsson från fiskeläget Slottet som stått modell.

På Falkenbergs två torg står i varsitt hörn en telefonautomat, den ena röd, den andra grön, båda av äldre modell och vandaliserade av patrasket. En av dem saknar dörr, den andra en dörrspegel. Om det går att ringa från dem är oklart, och jag vet inte heller om ansvaret för dessa skamfläckar vilar på Telia eller på kommunen. De står inom synhåll från maktens boning. Varför inte bygga om dem till något som är i linje med Falkenbergs takt i tiden?

Kanske en kinesisk pagod?