Skälet: det behövs ingen utredning eftersom kommunen har beslutat att bygga ett stödboende med 24 platser.
Men stödboendet finns ännu inte i verkligheten, vilket fullmäktiges ledamöter väl vet och om de händelsevis har glömt hur verkligheten ser ut får de kunskap om den saken när socialnämndens ordförande Lena Andersson (m) än en gång får besvara en fråga om detta stödboende. När kommer det att stå färdigt, undrar Pierre Ringborg under allmänhetens frågestund.
Det är en fråga inte helt lätt att besvara, eftersom ännu inget bygglov finns och ingen spade är satt i jorden. Det betyder ännu en vinter i Varberg utan att det i många år debatterade behovet av att lösa utsattas bostadssituation är löst.
Just denna vinter vet vi inte heller hur många som är hemlösa eftersom ingen räkning gjorts i år. Men antalet för två år sedan, i januari 2007, när kölden bet som värst, var ett sextiotal. Det var tjugo fler än tidigare känt och läget var, som då konstaterades på denna ledarsida, värre än befarat.
Att vara hemlös är inte detsamma som att vara uteliggare eller sakna tak över huvudet, men av dessa sextio som räknades in i rapporten för två år sedan saknade alla fast bostad och var hänvisade till kortvariga lösningar. Då var det åtta kända personer som räknades till dem som hade det allra svårast, sov ute eller övernattade tillfälligt i akutboende eller härbärge. Ingenting tyder på någon nämnvärt förändrad situation, enligt dem som har insikt, Frälsningsarmén, Pingstkyrkan och andra frivilligorganisationer.
Nu är det jul igen och socialnämndens ordförande kommer självfallet att än en gång försäkra att ingen som är känd av socialnämnden behöver sova på gatan. Det finns jourboende, det finns härbärge, det finns tillfällig hjälp för dem som är i akut behov av någonstans att ta vägen.
Ja, skam vore det annars och ett brott mot socialtjänstlagen dessutom.
Men stödboendet som ska ge möjlighet till egen bostad, egen dörr att stänga, trygghet och vila från den akuta pressen av att vara bostadslös finns ännu inte. Människorna finns däremot, med sina högst olika problem, högst olika behov och högst olika skäl till att ha hamnat i hemlöshet.
Också i Falkenberg finns det hemlösa och inte heller i Falkenberg är bilden klar över vilka som saknar bostad. Att många har behov av att värma sig i lokaler som inte är deras hem står klart. I vänthallen på Stortorget, avsedd för bussresenärer, monteras nu sittplatser och bänkar bort för att människor med missbruksproblem inte ska använda vänthallen som ”värmestuga”. Bort med bänkarna så försvinner människorna med problem är uppenbarligen tanken. Så enkelt är det dock inte.
Den som är i nöd, av vilket skäl det vara må, behöver någonstans att ta vägen. Väntsalar är inte lösningen men värmestugor och härbärgen behövs när ingenting annat står till buds, hur gärna vi än önskar att de inte skulle behövas. Att mer måste göras för att erbjuda de bättre alternativen är fullständigt uppenbart.
Doris Gunnarsson
