Rum 719, Plaza Hotel, New York, är skådeplatsen för de tre kortpjäserna i Neil Simons klassiska relationskomedi ”Plaza svit”, som hade urpremiär på Broadway 1968.
När Riksteaterns turnerande uppsättning når Halmstad är det Lill Lindfors och Tomas Bolme som uppbär de tyngre rollerna. I den första pjäsen har paret Karen och Sam Nash bokat rummet, hon i syfte att på parets 32-åriga bröllopsdag väcka liv i det insomnade förhållandet, han för att på kvällen bege sig till kontoret för att avsluta en viktig affär. Men Karen misstänker att det pågår fler affärer på kontoret, med en ung sekreterare involverad.
I den andra pjäsen hyrs rummet av en känd filmproducent som försöker få en gammal ungdomskärlek i säng, en kvinna som inte alltför motvilligt låter sig förföras.
Efter paus dras ett redan högt tempo upp ytterligare då paret Hubley försöker få sin bröllopsangstande dotter att komma ut från badrummet och följa med ner till de väntande gästerna i hotellets festsal: ”Nu vill jag att du kommer ut från toaletten och gifter dig”, vädjar modern (Lindfors) förgäves.
Det är ingen slump att uruppsättningen av ”Plaza svit” spelades 1 097 gånger på Broadway, att pjäsen filmatiserats för både vita duken och för tv eller att den 2009 närapå fyller Halmstads teater.
Neil Simons text är välskriven och bjuder på en rapp dialog där skratten duggar tätt. Det här är fyndig och tidlös sitcom med stor igenkänningsfaktor, långt innan ”Skål”, ”Cosby” och ”Vänner” fyllde tv-soffor världen över.
Måhända befinner sig slapsticken i den andra akten farligt nära farsens slå i dörrar-humor, och nog hade den lilla svärtan i första pjäsen kunnat göra de båda andra mer minnesvärda.
Den största behållningen med ”Plaza svit” är Lill Lindfors, som får en spontan applåd första gången hon visar sig på scen, en applåd hon med råge gör sig förtjänt av. Den första akten driver Lindfors med fast hand från början till slut.
Visst är manuset som bäst här, men det är främst skådespelerskans förtjänst att hon får skratt på i stort sett varje replik. Tomas Bolmes bidrar också med sin pondus.
När manus i de två andra akterna tenderar att bli tjatigt är det Lindfors scennärvaro och tajmning som håller liv i pjäsen.
Precis som i fallet med Magnus Härenstam ställer jag mig frågande till varför hon inte får roller på löpande band i svenska komedifilmer. Hon har ju precis allt som krävs för att bli svensk humors grand old lady.
Fotnot. ”Plaza svit” kommer till Stadsteatern i Falkenberg 3 mars och Teatern i Varberg 4 mars.
