Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.

Therese Björneröd ser fram emot höstens konsert. ”Det kommer att bli ganska mycket poppigt, en blandning mellan lugnt och snabbt”.

Therése får andra att ta ton

Therése Björneröds intresse för körsång har under många år färgat hennes vardag. Den 26 november anordnar hennes nystartade kör en insamlingskonsert till förmån för Cancerfonden.

Vi träffas på Träslövsgården. Therése Björneröd, 27, växte upp i närheten och det var i Träslöv kyrkas barnkör som hon kom i kontakt med körsång som fyraåring.
– Jag tyckte att det var så roligt och jag har sjungit i kör sedan dess. Den körledaren som vi hade då fick med oss allihop. Någonstans så förstod jag att jag hade en talang.
I skolåldern började hon sjunga i flera olika körer och redan som 14-åring fick hon sitt första uppdrag som körledare.
2008 fick Therése ett samtal från Studieförbundet Vuxenskolan som frågade om hon ville leda vuxenkören Alla kan sjunga. 
– Någon hade tipsat om mig. Jag tänkte ”kommer jag klara detta”? Kören startade med 17 personer, men efter bara någon termin var det uppe på runt 90.
Varberg får allt fler nya körer. I somras startade Therése Björneröd upp en av dem, Nova Cantus.
– Jag har inte märkt av någon ökad konkurrens trots att körerna blir allt fler. Det är helt sjukt! Varberg är nog en av Sveriges mest körtäta städer. Jag tror att det kanske har att göra med körfestivalen som har anordnats här två gånger. Den drar mycket folk och körsången uppmärksammas på ett positivt sätt. 
När hon inte sjunger i kör eller driver sitt företag Björneröds kreativa arbetar Therése som högstadielärare i matematik, NO och teknik.
– Jag har alltid velat jobba med barn. På gymnasiet hade jag en jättebra lärare, Gunnar Gustafsson, som jag blev väldigt inspirerad av. Han fick mig att känna att det var lärare som jag ville bli, säger Therése Björneröd.
Det går att dra många paralleller mellan läraryrket och att leda en kör. Det handlar om att entusiasmera och att brygga broar.
– Jag har väl en del ledaregenskaper med mig i bagaget, som jag egentligen inte tänker på. Man måste ha roligt och skratta, släppa loss tillsammans för att få en grupp att fungera. I kören har jag många övningar där man får tänja på sina gränser och att våga göra fel. Det gör att man växer som människa.
Du sjunger även som solist och sjunger på bröllop och fester. Är det stor skillnad gentemot körsången?
– Om jag sjunger själv är fokus på mig och det jag presterar. Som körledare ska jag få hela gänget att prestera någonting. När jag leder en kör vill jag inte att det ska vara fokus på mig, det är kören som gör jobbet. Det är en kick att stå på scenen och bli uppskattad för det man gör, kören förtjänar att vara i rampljuset.
Har du några mindre positiva sidor?
– Kanske att jag har svårt att släppa kontrollen ibland, jag är väldigt strukturerad. Men jag tror att man behöver struktur för att kunna göra ett bra jobb. 
Hur känns det i magen dagen före en stor konsert?
– Ingenting, det är samma dag i så fall. Känslan som körledare är ”har jag koll på allt?” samt ”har deltagarna koll på allt?” Då kommer det där kontrollbehovet igen. Sekunderna innan så är det inga känslor alls. Jag kan vara nervös, men så går man upp och så är det världens bästa känsla. När jag själv står i en kör så känner jag mig aldrig nervös, det är en trygghet att vara med andra.
Den 26 november har Nova Cantus en konsert i Nöjesparken till förmån för cancerfonden. Konserten går under namnet Starka kvinnor. 
– Bakgrunden är att trots att det är väldigt många kvinnor som sjunger i kör så fastnar körerna ofta vid manliga kompositörer. Det finns väldigt många kvinnliga musiker och låtskrivare som jag vill lyfta fram. Många i kören har haft anhöriga som drabbats av cancer, eller drabbats själva, så det blir en blandning av sång och deras berättelser.

Texten har tidigare varit publicerad i Varbergsposten