För drygt ett år sedan skickade Marit Törnqvist ett mejl till nästan alla hon känner: "Nu är jag borta i ett år. Låtsas som om jag inte fanns".
- Somliga blev jätteoroliga, de trodde att jag var sjuk, men så var det inte alls. Jag behövde bara komma till ro lite grann. Alla födelsedagskalas man ska gå på, alla bokpresentationer... Och därtill reaktionerna på mina jobb, i Holland och internationellt, till slut blir man uppäten av omgivningen.Frustrationen över allt som vi vill göra men inte hinner inspirerade Marit Törnqvist till boken "Flickan som försvann". En filosofisk bilderbok som med enkla texter och stämningsfulla bilder berättar om en flicka som inte följer flocken, en flicka som springer lite snabbare än alla andra och som faller ner i en djup grop.
Inget utrymme för avbrott
Människorna vill gärna hjälpa flickan upp, men när de inte lyckas återgår de, med några undantag, till allt det där andra.
- Jag känner ofta en stor maktlöshet över att det inte finns något utrymme för att något riktigt svårt händer, vi har helt enkelt inte tid med det. Det tycker jag är en sådan obehaglig tanke, säger Marit Törnqvist.Hon ryser till fast vi sitter där solen lyser som starkast över 1800-talsgården Sunnesjö. Hit, till sommarstället utanför Ödeshög i Östergötland, drar sig Marit Törnqvist undan från stadspulsen i Amsterdam. Här finns skogen, tystnaden och tiden. Tid för man och tonårsdöttrar. Tid att teckna eller att låta bli.
Mobbad i skolan
Vetekransen från byns konditori står orörd på trädgårdsbordet medan Marit berättar om sin skoltid med skärpan hos någon som rör sig hemtamt i barnens värld; någon som i stället för att ta avstånd från barndomsminnen tar hon fasta på dem i sitt konstnärskap. Även om de gör ont.
- Min familj flyttade från Uppsala till Holland när jag var fem och det var inte så lätt. Jag blev ganska mobbad i skolan. Kanske för att jag inte kunde holländska, kanske var det att jag var ett barn som hade tydliga idéer om saker. - Men jag hade en vacker handstil, och jag upptäckte att när jag skrev vackra bokstäver eller tecknade så blev barnen plötsligt snälla mot mig.Redig Smålandstös
Även på Konstakademien i Amsterdam kände Marit Törnqvist sig udda. Hon målar upp bilden av en redig och lite rädd Smålandstös bland konststudenter som ockuperar hus och experimenterar med droger.
TT: Smålandstös?
- Ja, mina föräldrar köpte en gård i Småland dit vi åkte varje lov och jag älskade det. Jag tog på mig mina skitiga kläder direkt och gick till grannens ladugård. Där var jag fri.Smålandsvistelserna blev en stark inspirationskälla till Marit Törnqvists tidiga bildvärld. När hon visade upp sina realistiska akvareller på ett svenskt förlag kopplade förläggaren genast ihop henne med Astrid Lindgren. Det ledde till att Marit Törnqvist som 22-åring debuterade med illustrationer till "När Bäckhultarn for till stan". Ett första steg i ett samarbete som kulminerade när hon fick i uppgift att skapa Sagotåget på barnkulturhuset Junibacken i Stockholm. Under den krävande processen växte en förtrolig vänskap fram med den då 89-åriga Astrid Lindgren.
- Grejen är att jag ville egentligen bli bonde när jag var barn. Jag var en bondtjej! Och det var ju Astrid också. Dessutom behövde hon inte förklara en massa detaljer. Jag visste precis hur det såg ut i en gammal ladugård.Starka reaktioner i Holland
Med tiden har Marit Törnqvist släppt den realistiska sargen och utvecklat en helt egen tecknarstil. Den första boken som hon skrev själv, "En liten berättelse om kärlek" fick ett varmt mottagande.
När "Flickan som försvann" kom ut i Holland väckte den starka reaktioner och hon fick många brev från människor som kände igen sig. Marit Törnqvist själv identifierar sig med de maktlösa personerna ovanför gropen, även om det finns små bitar av henne också i det övriga persongalleriet. Det är långt ifrån självklart vem i boken som är god eller ond, hjälpsam eller egoistisk. Marit Törnqvist skrattar och säger att det nog kan kännas lite frustrerande för läsarna.
- Alla är lite dubbla i boken. Men jag tror att vi människor är sådana. Så är det bara: det är inte så enkelt alltihop.