Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

1/5

Martin Erlandsson: Sveriges popkung mer sympatisk än USA:s basketkung

Nya dokumentärer har gjorts om Ola Håkansson och Michael Jordan, men även om våldtäktsdömde Harvey Weinstein

Den senaste veckan har jag sett tre olika dokumentärer med kopplingar till underhållningsbranschen, men med utgångspunkt i svensk popmusik, professionell idrott respektive brott inom Hollywoods filmindustri.

Under en trivsam timma får vi följa ”Ola – den svenska popkungen” (SVT den 25 maj) om den nyblivne 75-åringen Ola Håkansson, vars näsa för hitlåtar verkar vara intakt från tidigt 1960-tal med Ola & the Janglers till nutid med unga kollegor som Zara Larsson och Benjamin Ingrosso.

Han var även med i dansbandet med det fantastiska namnet Ola, frukt och flingor, innan han via Ola+3 gjorde internationell karriär med Secret Service på 1980-talet efter att ha släppt "Oh Susie".

Det hade varit kul att få veta att Secret Service är igång igen, mest i Östeuropa, med Johan Becker som sångare – han som vann tv-tävlingen Fame Factory 2004 när Sara Widgren (då Löfgren) från Varberg kom sjua.

Bandets sångare 2006–2018 var för övrigt 57-årige Mikael Erlandsson som bor i Frillesås och som alla vi minns som äger Barncancersingeln ”Din kärlek” med N’Gang, utgiven i Kungsbacka för över 40 år sedan. Men det är en annan historia.

Vi är många som följer dokumentärserien "The last dance" (Netflix) om legendaren Michael Jordan och när du läser detta har jag sett även de två sista avsnitten. Magiska matchbilder varvas med konventionella intervjuer som spänner från det arroganta (särskilt "His Airness" själv) till det härligt nördiga, exempelvis om den framgångsrika, offensiva taktiken kallad triangeln, som tränarduon Phil Jackson och Tex Winter senare tog med sig till Los Angeles Lakers.

Fokus ligger på när världens genom tiderna bästa basketspelare för andra gången ska leda Chicago Bulls till sitt tredje raka mästerskap. Bäst är att det från NBA-säsongen 1997–1998 finns många aldrig tidigare visade sekvenser kring matcherna.

Men även andra närgångna klipp stannar i minnet, som när Jordan ligger på golvet i omklädningsrummet och hulkar efter att ha vunnit sitt fjärde mästerskap 1996. Han har då lagt av, spelat baseball och gjort comeback efter att ha förlorat en av de viktigaste personerna i sitt liv – när hans pappa blev rånmördad. Och så vinner han på självaste fars dag.

Av de dokumentärer som jag har sett om kändisar som begår sexuella övergrepp liknar ”Harvey Weinstein” (Dplay) mest ”Bill Cosby – an american scandal”. Den saknar nämligen de avslöjanden som fanns i exempelvis ”Leaving Neverland” (om Michael Jackson) och ”Vi överlevde R. Kelly” – två fall som inte heller är avgjorda i domstol.

Både Weinstein och Cosby avtjänar nu sina straff och det är skrämmande nog att höra mer om hur det gick till när de mäktiga männen utnyttjade sin position och våldtog kvinnor.

#Metoo-rörelsen har förhoppningsvis gjort att färre män passerar även gränser som är svårare att bevisa och åtala för, och att fler kvinnor polisanmäler direkt.

Att vi i Sverige nyligen har fått ett bevis för att även kändisar köper sex är en annan fråga. En av mina reaktioner liknar känslan jag får när en rattfull person säger ”det var första gången jag körde berusad”. Med tanke på de få razziorna mot båda de brottskategorierna är det i högsta grad osannolikt.