Amanda Werne, musikern bakom artistnamnet Slowgold, släppte i februari sitt sjätte studioalbum. Sedan debuten 2012 har göteborgaren hunnit med allt från att samarbeta med Mattias Alkberg till att uppträda i "På spåret".
Som bäst turnerar 29-åringen och hennes medmusiker genom landet – precis som tidigare somrar.
- Det är festligt med festivaler, nöjesfält och skärgården! Det är tredje sommaren i rad vi lyckas pricka in alla. Det är också roligt att man på sommaren träffar fler kompisar ute på vägarna som också är på turné, säger hon.
TT: Vad är ditt bästa turnéminne?- När vår kompis Sebastian Öberg flög oss i sitt miniplan till Storsjöyran! Det var bara vi och Van Morrison som tog privatflyg till festivalen.
TT: Och ditt värsta turnéminne?- När vi krockade i Drängsered förra sommaren med en man som struntade i väjningsplikten för att han ”bott där i 13 år”! Vår sprillans begagnade V70, just lastad med hela rodden för första gången, blev helkvaddad! Sänder ett varmt tack till bärgaren Lemmy som muntrade upp stämningen.
En Slowgold-konsert innehåller nästan alltid låten "Rosor" på grund av dess "ösiga outro som visar var skåpet ska stå", berättar Amanda Werne – som trots kärleken till hemstaden Göteborg menar att huvudstaden har den bästa publiken.
- Även om det sitter långt inne för en göteborgare. Men stockholmarna har alltid varit underbara!
TT: Vilken scen drömmer du om att få spela på?- Nån gång vill vi spela på stora scenen på Tyrolen i Alvesta.
TT: Vad tar du alltid med dig när du åker ut på turné?- Snus och rökelser!
TT: Vad är det sista du gör innan du kliver på scenen?- Vi har en kramring som jag försökt avskaffa några gånger, men den gör faktiskt sitt jobb för fokuset.