Shakespeare kan firas i Varberg 400 år senare

Någon gång i januari 1590 tror vissa forskare och historiker att William Shakespeare blev sittande en afton på Varbergs fästning, helt utan sysselsättning.

ANNONS
|

Tanken är onekligen spännande och kittlande, men knappast orimlig – för att citera en välkänd lokal historiker: "det går ju inte att motbevisa".

Hur kan detta nu vara möjligt? Under Shakespeares så kallade mörka år, när han var ”försvunnen”, vet man att han var anställd i skådespelartruppen hos den skotske kungen Jacob (eller James). Kungen äktade den danska prinsessan och tog sig över havet till Skandinavien, vidare söderut från Skagerrack till Kattegatt, för att lägga till vid Varbergs fästning.

Slottsherren Anders Bing hade förberett besöket så intensivt att han dog strax före konungens ankomst. Resultatet blev att det stora sällskapet från Skottland fick övervara en begravning i Varberg. Dit var dock inte skådespelarna inbjudna – de blev alltså sittande på Fästningen.

ANNONS

När undertecknad var regissör för Fästningsspelen i Varberg, satt vi ofta sent om aftonen och fantiserade om Williams besök. Vi började leka med alla de pjäser han producerat och om någon av dem hade anknytning till Varberg. Två av namnen i "Hamlet" är bevisligen från Varberg: Rosencrantz och Guildenstern.

Hur kom de med i den pjäsen? Stötte han på dem den här aftonen i januari 1590? Vidare vet vi att skådespelartuppen vid kungens nästa stopp, gästspelade i Helsingör – enligt myten platsen där den där danske prinsen levde. Man behöver inte vara expert för att binda samman trådarna.

Något av det mest märkliga med Shakespeare är att han troligtvis föddes och dog på samma datum, men då man vid den här tiden inte noterade födslar och dödsfall, utan istället dop och begravningar, går det inte riktigt att bevisa det. Dock rör det sig om dagarna kring den 23 till den 25 april.

I dessa dagar för 400 år sedan dyker det alltså upp ovanligt mycket från hans penna, även om det enda vi med säkerhet vet att han skrev var: "By me William Shakespeare", i sitt testamente. Hans pjäser gavs ut i samlad form flera år efter hans död – en gärning utförd av några skådespelarkamrater.

ANNONS

Han blev 52 år gammal, vid 18 års ålder blev han far och fick gifta sig. Vid fyllda 30 slog han igenom som dramatiker och hann med nästan 40 pjäser, där just "Hamlet" får anses vara mest känd.

Han stod även på scen, troligtvis som Vålnaden (Fadern) i "Hamlet", och i "Stormen" gestaltade han Prospero, trollkarlen som håller på att förlora sin makt. Dessutom skrev han 154 sonetter, i många fall betydligt mer självutlämnande än hans pjäser. Som tämligen förmögen och väl ansedd drog han sig dock tillbaka från scenens uppmärksamhet och tillbringade sina fyra sista år i sin födelsestad Stratford-upon-Avon.

I dag citerar vi Shakespeares texter – de har blivit en del av vår modersmjölk – och vem har inte sagt: "Att vara eller inte vara?". Orden lever ett eget liv och tål att läsas många gånger; som all god dramatik lyfter de när de kommer på scen.

Rytm och innehåll går hand i hand – tanke och vilja rör sig åt samma håll. Nu kan vi antingen hålla minneshögtid över att det var 400 når sedan skalden från Stratford dog – eller så kan vi festa för att det är 452 år sedan han föddes.

ANNONS