Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

1/8

Thomas Petersson ska skämta även i Falkenberg

Ogenomtänkt. Det blev inte som det skulle bli. Det är ett tema i Thomas Peterssons nya soloshow som kommer till Falkenberg den 10 november.

"Tänkte inte på det".
Ja, den gamla Peter Dalle-repliken ur SVT:s klassiska sketchprogram "Lorry" passar bra in på Thomas Peterssons föreställning "Tillbaka i verkligheten". Showen innehåller nämligen till stor del "genomtänkta betraktelser av ogenomtänkta klanterier", alltså projekt som har gått åt skogen. De har framstått som perfekta på planeringsstadiet, men sedan…

– Vi svenskar tror oss gärna om att ha ordning och reda, och allt under kontroll. Men om vi tittar på historien så finns det flera exempel på motsatsen. Regalskeppet Vasa var till exempel ingen särskilt god idé, säger Thomas när vi ses någon vecka före premiären.

Han drar flera andra historiska exempel, och några från modern tid.
– Vi har ju tunneln genom Hallandsås med alla skandaler och tidsöverdrag, och kirurgen Macchiarini som fick hållas.

Finns det inte en risk att du fastnar i gubbgnäll, som många män i din och min ålder, 50+, gärna ägnar sig åt? Män som vet allt bäst.
– Ja, men så ska det inte bli, jag sätter mig inte på några höga hästar. Jag talar om myndighetstabbar men även om mina egna, säger Thomas och berättar om en episod som inträffade här om dagen, i en livsmedelsbutik.
– Jag såg en person som jag trodde att jag kände och nickade för att hälsa. Men mitt i rörelsen insåg jag att det var en helt främmande man, och för att rädda situationen fortsatte jag nicka rytmiskt, som om jag nynnade en låt.

Det var väl inget särskilt farligt klavertramp?
– Nej, men jag blandar stort och smått på scenen. Det gäller för såväl mig som åhörarna att kunna se och skratta åt sig själva.

Thomas har inför "Tillbaka i verkligheten" bett om tips från allmänheten, för att få till lokala nummer på varje plats han uppträder.
– Jag har fått flera förslag som främst handlar om trafiksituationen i de olika städerna, och några av dem kommer med i showen. Men jag vill helst ha helt nya ämnen, inte sådana som lokarevyerna redan har tagit upp. I Halmstad kan du alltid skämta om skulpturen "Nollan" som hamnade i sumpmarken, men det är redan kört.

Thomas radar upp flera skämt som kommer med i showen, men dem ska vi inte avslöja i förväg. Med ett undantag:
– Jag måste förstås ha med fisen i Laholm, mannen som släppte sig med flit när en kvinna inte ville ha sex. Han trodde nog inte att hon skulle koppla in polisen, men det var inte så genomtänkt.

Thomas är på ett strålande humör efter en "fantastisk sommar", där han spelat i "Sugar" på Fredriksdalsteatern i Helsingborg. Den komiska musikalen bygger på filmen "I hetaste laget" och Thomas har spelat en musiker som klär sig i kvinnokläder för att undkomma blodtörstiga gangsters.
– Jag har aldrig tidigare fått sådana lovord i recensioner, även i stora tidningar som Dagens Nyheter och Svenska Dagbladet. Det var nästan så att jag skämdes till slut.

Hur känns det nu att gå från en stor ensemble med en massa stöd på och bakom scenen, till att stå ensam framför en publik och framföra eget materiel? Har du verkligen tänkt igenom det här? Är det inte rätt ogenomtänkt? Egentligen?
– Jo, visst kan jag vakna genomsvettig i sängen och tänka att "det här blir inte bra", men det brukar ordna sig. Jag har gjort det förut och det är så roligt att komma ut och återse gamla vänner. Det är åhörare som hör av sig och vill se mig igen, och det är en ynnest att vara efterfrågad.

Dagarna före torsdagens premiär ska Thomas putsa på materialet. Han ska ha med bilder på scenen och får hjälp av Christoffer Bendixen (som tidigare har regisserat flera av Thomas farser) och falkenbergaren Uffe "Chrix" Andersson som tekniker.

– Dessutom har min son Konrad skrivit entrémusiken, som är lite Miami Vice-aktigt funkig.
"Tillbaka i verkligheten" ges på Falkenbergs Stadsteater den 10 november och ytterligare minst 32 gånger. Hans senaste monologföreställning "Skakad – inte störd" spelade han i två och ett halvt år.

– Det är ett fint sätt att möta människor. Det är inga krogar med porslinsklirr och fylleskrål, utan bara jag och en lyssnande publik.