En envis husbonde och påvlig makt. Föreställningen ”Trampa inte på min tröskel” demonstrerar 1200-talets kvinnoförtryck på flera plan, smärtsamt nära och mer diffust utövat från Rom.
Storbonden Skaug Skaugsen (Mikael Classon) har tre döttrar, Sidsela, Sara och Mette, varav Sidsela (My Nyberg) ännu är ogift.
Fadern driver familjen och gårdsfolket hårt, inte minst är han svår mot Mette (Anna Fallkvist) och svärsonen Saxe.
Men när det kommer påbud från kyrkan om att sära på präst och prästfru – Sara (Anna Lovdal) är gift med prästen Petrus – mjuknar Skaug och står så långt det är möjligt upp för sin dotter.
Scenen där Sara väljer att av sorg avsluta sitt liv tillhör föreställningens starkaste och bevisar att teaterkonsten med små medel kan skapa illusioner. Några vajande tygstycken blir till vattenytan där Sara försvinner.
Årets upplaga av ”Trampa inte på min tröskel” är den tredje, och för varje gång har föreställningen förändrats. Avsnitt har tagits bort och gjorts om och 2014 års uppsättning satsar rejält på musiken.
Trampaorkestern under Ann-Louise Liljedahls ledning skapar suggestiv stämning genom hela kvällen och backar stadigt upp de välkoreograferade sång- och dansnumren.
Den stora ensemblen, med många nya aktörer, imponerar verkligen i scenerna där sång kommenterar handlingen. Barn och gamla har tidstypiska dräkter i vackra jordfärger som smälter in i naturen.
Spelplatsen i Hålan vid Annies gård i Haverdal måste också vara en av landets mer speciella för utomhusteater. Publiken sitter högt bland trädstammar och den ljumma sommarkväll jag ser föreställningen står björkarna blickstilla, liksom förväntansfulla.
Kanske hoppas de, som jag, att Sidsela inte ska behöva bli kuvad av en make. Måhända är han jämlik, den man som till sist kommer ridande till Sidselas gård?
Vi vågar inte riktigt tro det, björkarna och jag.
Resterande föreställningar av ”Trampa inte på min tröskel” ges i kväll och torsdag till söndag.
