Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.

1/2

Sophie Briggert vill aldrig förlora poesin i dansen

Nyligen satte Sophie Briggert, 40, upp dansföreställningen Teatime på Komedianten. Nu vill hon fortsätta att lyfta dansen som konstform i Varberg.

Sophie Briggert kommer från Jönköping men har bott i Träslövsläge sedan 2008. Dansen kom in tidigt i hennes liv.
– Jag var mycket ensam när jag var liten. Den världen blev full av lek och poesi. Dansen blev ett sätt att vara kvar i det när jag blev större, säger Sophie Briggert.
Efter högstadiet började hon studera på Balettakademien i Göteborg.
– Det var på den tiden då lärarna fortfarande inte var så pedagogiska. Pedagogiken var hård och gick väldigt mycket ut på att bryta ner först och se vilka som klarade det.
Lärarkommentarer som ”Du ser ut som skit” hördes varje dag. Ibland kunde det kastas cigarettändare mot eleverna om de inte presterade på topp. Ätstörningar var vanligt.
– Vi fick hårda törnar, det var en flicka som faktiskt dog av sina ätstörningar på skolan. Vi fick en halvdag ledigt, sedan var det som vanligt igen. Det satte sina spår. Jag hade redan börjat fundera på om dansen var något som jag ville lägga min tid på, säger Sophie Briggert.

Utbildningen var elitistisk, men det saknades fysiskt och psykiskt stöd.
– Man blev elitskolad, vare sig man ville det eller inte. I vilket läge man än var så kunde man prestera på topp. Det var det enda jag kunde göra. Jag kunde inte skratta, kunde inte gråta. Var inte hungrig, var inte mätt. Jag gjorde allt för att bli så bra som möjligt.
Men poesin och kärleken till dansen, gick förlorad längs med vägen. Det blev platt fall, rakt ner i en grop med geggamoja.
– Jag trillade på cykeln på väg till dansskolan. Den dagen vände jag hemåt och så sa jag att jag hade slutat. Jag ville göra något gott för världen.
Sophie Briggert läste in gymnasieämnena och bestämde sig för att börja studera juridik. Med tanke på att hon har dyslexi borde det ha varit en omöjlighet.
– Men när man har tränat så elitistiskt som jag hade gjort så hittade jag lösningar genom att måla all juridik, jag gjorde mind maps. Även på juristprogrammet gick det väldigt bra.

Hon var färdigutbildad jurist när hon var 27 år gammal. I samma veva fick hon sitt första barn.
– Jag jobbade som jurist ett tag. Men det stämmer inte med mig, det är något som saknas. Jag kan inte bara leverera utan att få fundera och gå på djupet. Jag vill förstärka samhället genom kulturen, säger Sophie Briggert.
2011 startade hon dansskolan Mymim. Så småningom byggde hon också upp en egen studio i Träslövsläge. Hon startade även ballerinaträning för lite äldre elever.
– Det var ett sätt att försöka ge träningsvärlden en känsla för rörelsen i sig och inte resultatet.

När hon startade hade hon sju elever. 2015 gick det 170 elever på skolan.
– Det blev för stort. Jag tränar tre klasser fortfarande och jag äger varumärket. Men jag har valt att inte undervisa så mycket för att inte tappa intresset för dans igen. Jag kunde inte ge allt till alla utan har valt att ge allt till de som verkligen önskar.
2015 fick hon kommunens kulturpris för sitt engagemang.
– Jag ser inte det som en liten sak. Någon måste ha tyckt att jag tillförde någonting och jag vill berätta att jag inte har slutat att tillföra någonting, jag försöker bara göra det på så sätt att jag tillför så mycket som möjligt. Jag vill fortsätta att sprida dansen i Varberg. De elever vi har ska tas på allvar och ges möjlighet att vars en tillgång för scenkonsten redan nu, avslutar Sophie Briggert.