Mördaren åkte fast i Brukets pjäs

Smidiga övergångar mellan 1970-tal och nutid.

ANNONS
|

Nästan alla på scen blir misstänkta för mordet i Varberg, men på Bruket finns även flera uppmärksamma åskådare som knäcker den kluriga gåtan om "Hovslagarens dotter".

Minst fem mord med ungefär 40 års mellanrum. Minst fem misstänkta både 1977 och på 2000-talet.

Så ser upplägget ut när Ystad stadsteater gästar Bruket i Varberg med en deckarpjäs att avnjutas i samband med en trerätters middag.

"Hovslagarens dotter" utnyttjar dels en projektionsduk för visning av bilder och filmade sekvenser, dels förinspelade röster och musik. Men det är ändå skådespeleriet som är i centrum.

Allt sker uppe på en relativt liten scen och inte ute bland publiken, som när fyra andra manus av Johan Gille och Peter Nyström sattes upp på Restaurang Borggården 2009–2011.

ANNONS

I aktpauserna dubbleraraktörerna som servitörer och pratar gärna med åskådarna, särskilt inför den femte och sista akten när mördarna ska avslöjas.

Men några fler ledtrådar ger de inte. Det är helt upp till dig själv och dina bordsgrannar att lyssna uppmärksamt, anteckna och lista ut hur allt hänger ihop.

Vem dödade det teatersällskap som repeterade en musikal utanför Varberg för 40 år sedan? Finns det en koppling till en nutida mordbrand – och kan någon av polisens utredare själva vara inblandade?

I bakgrunden finns en 400 år gammal myt om blodshämnd, när dottern till en hovslagare hittar sin far lynchad för en påhittad våldtäkt.

Pjäsen växlar mellan 1977 och 2008. Skådespelarna har två roller var, som effektivt skiljs på genom byte av frisyrer, huvudbonader, glasögon och dialekter.

I tillbakablickarna blir det grövre på mer än ett sätt. Färgglada kläder, bred skånska och stora gester. Johan Lundin låter nästan som Ernst-Hugo Järegård i rollen som manusförfattare, medan Tony Lundgrens regissör kombinerar en Bergman-basker med en Bert Karlsson-röst.

Att Lundgrens kriminalassistent delar namn med sångaren Christer Sjögren blir en källa till upprepningshumor, men ingen kommenterar att Lundins rollfigur heter Theodor Jensen (mest känd från kultbandet Broder Daniel).

Johan gör sin polisiära profilerare desto mer nedtonad och realistisk, i scener som ofta drivs av en genomgående stabil Lars Schilken eller Renée Jonsson – vars strikta kriminalkommissarie får något av en berättarfunktion.

ANNONS

Som primadonna i teatersällskapet får Renée ta ut svängarna lite mer, men mest dramatisk får Sara Chaanhing Kennedy vara som nybliven mamma respektive expert på sägner och folktro.

Mest imponerar de smidiga övergångarna mellan scenerna. Tummen upp för regissören Jessica Aleryd.

Att de fem akterna bara är mellan 20 och 30 minuter långa bidrar också till att tempot hålls upp. Intrigen är inte alltför komplicerad och fallets lösning är lagom svår.

Jag kan fortfarande sakna gåtorna som publiken fick lösa i aktpauserna av pjäsen ”Innan kvällen är slut” på Borgården för åtta år sedan. Då diskuterades det ännu mer vid borden.

Å andra sidan kan jag i år vara nöjd över att jag tidigt pekade ut en av mördarna. En annan viktigt förklaring prickade min sambo och tillfälliga fotograf Maria in.

Att restaurangen klarar att leverera läckert vällagad mat till över 150 personer på en gång är också en förutsättning för en så här lyckad kväll. Därför tror och hoppas jag på fler blodiga middagsföreställningar på Bruket.

Fakta: Mord på Bruket

Titel: "Hovslagarens dotter"

Manus: Peter Nyström & Johan Gille, till Lerbäcks teater (2008–2009).

Regi: Jessica Aleryd.

I rollerna: Renée Jonsson, Sara Chaanhing Kennedy, Lars Schilken, Tony Lundgren och Johan Lundin.

Berättarröst: Kent Svahnström.

På film: Karla Engström.

På band: Elisabeth Zaar Persson.

Musik: Karolina Strand.

Teknik: Emil Askenberger.

Produktion: Ystad stadsteater.

Spelades: På Bruket i Varberg… den 13–14 januari (Publik: 155 respektive 180 åskådare).

ANNONS