Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

1/5

Mångsidig kväll med ordvitsarnas konung

Tobias Persson skämtade på hemmaplan i Falkenberg.

När helst man ser den Hallandsbördige komikern Tobias Persson uppträda slås man av två saker: hans livliga kroppsspråk och den stora kärleken till ordvitsar. Det senare märks redan innan fredagens föreställning, turnépremiären av den nya ”Du måste skämta!”, har börjat.

Medan publiken letar efter sina sittplatser hörs Persson dra korta, simpla skämt i stilen ”Vem är den fattigaste konstnären? Pablo Inkasso!”. Funkar det? Javisst.

Även om ordvitsen kanske inte har någon stjärnstatus i dagens samhälle så kan de allra flesta inte låta bli att dra på munnen över en fyndigt formulerad mening med dubbla bottnar.

Vitsarna är talande för Perssons image i stort: Fokus ligger på det knäppa och knasiga, varken mer eller mindre. Allt behöver inte ha ett djup och alla komiker behöver inte vara gråtande clowner som bearbetar tunga ämnen på scen.

För vad skulle Tobias Persson egentligen kunna berätta om? Han är ju, enligt egen utsago, uppvuxen på nötcréme och Skogaholmslimpa i lilla, lugna Falkenberg. Långt bort från kriminalitet, trauman och de pårökta livsfilosofer som uppenbarade sig i den av storstadsborna hyllade landsbygdsskildringen ”Farväl Falkenberg”.

När Tobias Persson ställer sig på Falkenbergs stadsteaters scen blir det förstås en hel del dialektalt skojande om hemstaden. Här kommer improvisationsförmågan väl till pass och Tobias Persson ser till att hålla kontakten med sin publik under hela kvällen.

Dessutom är teaterlokalen liten nog att ge en intim och familjär känsla. Därmed inte sagt att Persson skulle ha problem att flirta med en större publik, han har ändå femton års erfarenhet av stand up och en god förmåga att göra det bästa av varje situation.

Till föreställningens sämre sidor hör bristen på en röd tråd. Perssons förra show, ”Kränkt var det här”, hade ett mer sammanhållet tema men i ”Du måste skämta!” kan lite vad som helst hända. Det bjuds på både dikter och sång, ironiska drapor om bortskämda ungdomar och deras språkbruk såväl som bitar ur det egna privatlivets vedermödor.

I mitten av första akten går Tobias Persson ut ”för att köpa tidningen” medan hans alter ego, livscoachen Johannes Klebe, kliver på scenen. Klebe har som mission att leverera plattityder om lycka, själ och fokus med hjälp av bildspel och fåniga slogans – även här har ordvitsatna sin givna plats.

När man har vant sig vid det plötsliga karaktärsbytet så är Klebe både pricksäker och rolig i all sin plågsamma hurtighet och flera i publiken kvider av skratt över hans osmakliga tips och misslyckade försök att verka politiskt korrekt.

Det är roligt att Tobias Persson vågar prova en lite annorlunda approach och upptäcka fler strängar på sin lyra, men på det stora hela blir intrycket lite rörigt med för många trådar. Det hoppas från det ena ämnet till det andra utan att något känns riktigt avslutat.

Å andra sidan kan man se ”Du måste skämta!” som ett smakprov av Tobias Perssons framtida projekt, där de olika delarna kanske kan få lite mer plats var för sig. Kanske en vidareutveckling av den självgode Klebe, kanske en djupare inblick i livet som pappa till tvillingar, kanske fler dikter och visor fulla av vitsiga rim.

Som Persson själv säger (och sjunger) så vill han mest bara bjuda på en rolig kväll och försöka göra lite parodi på verkligheten. Även om det inte är lätt i dessa absurda tider, så märks det på den muntra premiärpubliken att den här sortens humor går hem.