Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.

1/5

Kända komiker möts i revy på Liseberg

Annika Andersson spelar mot Claes Månsson i "#Revyn 2.0" på Lisebergsteatern.

Medverkar gör även musikalartisten Jessica Heribertsson från Varberg, R.E.A.-stjärnan Ola Forssmed, Vallarna-veteranen Mikael Riesebeck och ett liveband.
Den förra revyn gick för utsålda hus och blev en kritikersuccé.
– Ja, det var roligt. Bra recensioner på en revy det får man ju nästan aldrig, säger Claes Månsson.
Det märks att komikerna trivs med varandra.
– Jag lärde känna Annika när hon hoppade in för Siw Carlsson i "Campa i klaveret" 2012. Det var väldigt roligt, berättar Claes.
Annika Andersson tycker att det är fantastiskt att spela med Claes.
– Han har ett lugn på scenen.

De bägge komikerna lovar att de populära rollfigurerna Rut och Alvar ska komma tillbaka i årets revy.
– De flesta nummer är ganska satta, fast Rut och Alvar-sketchen har vi inte hunnit göra färdig än, men det ordnar vi tills premiären.
Finns det saker ni inte kan skoja om?
– Ja, vi lever i en tid där man ska vara väldigt politiskt korrekt, säger Claes Månsson. Det begränsar utrymmet Jag såg en intervju med P C Jersild, 30 år efter att hans bok "Barnens ö" kommit ut, han hävdade att gammelmoralismen kommit tillbaka. När vi höll på med "Lorry" var ju Estonia-katastrofen. Vi pratade jättemycket om detta. Det kan man ju inte skämta om. Men nu skulle man nog kunna.

Annika Andersson är inne på liknande spår.
– Det måste gå en viss tid. Folk måste få lite distans. När man sitter och spånar kommer man på grejer som kan vara jätteroliga i privata sammanhang, men som man inte kan säga på en scen.
Annikas pappa Tore Wallnedal satte upp revyer i Mårdaklev.
– Jag är uppvuxen liggandes under bordet medan de hade revymöten och spånade idéer, berättar hon.
Som 18-åring uppträdde hon i pappas nyårsrevy men sen blev det andra jobb, som kassan på Gekås i Ullared och inte minst fyra barn. Tio år efter revyn ringde helt oväntat Krister Classon. Han hade varit musiker i nyårsrevyn, kom ihåg henne och erbjöd en roll i "Hemlighuset" på Vallarna i Falkenberg. Resten är svensk humorhistoria.

Har du alltid velat bli skådespelare och komiker, Claes Månsson?
– Nej, jag var jätteblyg som liten. När jag blev vuxen jobbade jag som fritidsledare i Bergsjön nio år. Sen skulle de sätta upp en pjäs på en annan fritidsgård och bad mig vara med. Nej, absolut inte, jag kan hjälpa till med ljuset eller nåt, sade jag, men till sist stod jag ändå på scen. Efteråt var det otroligt häftigt. Jag hade klarat av nånting. Det var en kille som jobbade som regiassistent där. Han började tjata på mig att söka in på Scenskolan. Jag gjorde det och på den vägen är det.
Du är 66 år och har spelat allt från Brecht till Strindberg; teater, tv, film … Är det inte dags för pension?
– Nej, jag tycker detta är det roligaste man kan hålla på med. Det gör jag nog tills jag trillar av pinn.

Har ni några inspirationskällor som skådespelare och komiker?
– "Macken" var otroligt rolig när den kom, säger Annika, men den största komiken hittar man i vardagen; i livsmedelsbutiken eller på spårvagnen.
Claes älskade Carl-Gustaf Lindstedt som barn och Hasse och Tage.
– De hade ju också nå'n slags idé med vad de gjorde.
Vad är ni stoltast över?
– Jag är nog mest stolt över att jag har vågat, säger Annika Andersson. Men det som gjorde att det small till för mig var tv-programmet "Time out".
Claes Månsson framhåller en pjäs: "En handelsresandes död", i regi av Thorsten Flinck, på Teater Plaza i Stockholm 1996.
– Och tv-serien "Lorry" förstås.

Annikas make Tomas är ordförande i Gais och sonen Carl-Oscar har spelat både i Gais och Falkenbergs FF. Båda lagen ser ut att få spela i Superettan nästa år.
Hur går snacket kring köksbordet?
– För vår personliga del i hemmet blir det mycket trevligare om Gais vinner, säger Annika skrattande.
Carl-Oscar satsar nu i stället på musiken i I Am Nova och bidrar med fyra låtar till "#Revyn 2.0".
För mamma Annika är det debut som manusförfattare.
– Det känns galet spännande, roligt och trivsamt pirrigt.
Hur publiken reagerar vet vi efter premiären den 22 september.